Det var i slutet av maj 1956 som filmstjärnorna anlände till ett soldränkt Danbyholm utanför Björkvik. Försommarvädret var strålande och filmteamet från Stockholm skulle filma utomhusmiljöer till ”Moln över Hellesta”, baserad på Margit Söderholms populära herrgårdsthriller som utkommit i bokform året innan.
Katrineholms-Kuriren var givetvis på plats redan första inspelningsdagen och måndagen den 28 maj pryddes tidningens förstasida av en bild på stjärnorna Birger Malmsten och Anita Björk, samt regissören Rolf Husberg under rubriken ”Filmstjärnor i Björkvik”.
Söderholms roman är en spökthrillerhistoria i herrgårdsmiljö som handlar om en modedirektris (Björk) som ska gifta sig med en arvtagare (Malmsten) till godset Hellesta. När de besöker godset, där hans familj bor, börjar märkliga saker hända och tidigare verkar något mystiskt ha inträffat med mannens förra hustru.
Filmen skulle helt uppenbart bli en svensk variant av Hitchcocks första amerikanska film ”Rebecka” från 1940 med Joan Fontaine och Laurence Olivier i huvudrollerna.
Inspelningarna på Danbyholm skedde hela den veckan och vädret var bästa tänkbara, rapporterade tidningen. Det var långa arbetsdagar för filmteamet med både tagningar från tidig morgon till sena kvällen. Under tisdagen den 29 maj avverkades inte mindre än 20 scener och produktionstekniskt var ”Moln över Hellesta” en ”bra” film eftersom antalet inspelningsdagar föreföll bli färre än planerat.
– Efter det gångna årets överproduktion på svensk film, har vi skurit ned antalet inspelningar högst betydligt, berättade regissören Rolf Husberg för KK:s reporter i samband med inspelningen.
Husberg var kanske mest känd för sina lapplandsskildringar sedan slutet av 1930-talet, men främst gjorde han kända barnskildringar, inte sällan utifrån Astrid Lindgrens böcker. Hans omtyckta film ”Barnen från Frostmofjället” kombinerade båda dessa favoritteman.
Huvudrollsinnehaverskan Anita Björk (1923-2012) hade slagit igenom internationellt några år tidigare med Alf Sjöbergs innovativa filmatisering av Strindbergspjäsen ”Fröken Julie” som vunnit pris i Cannes. ”Moln över Hellesta” visade sig bli starten för henne som thrillerdam i svensk filmindustri, mest känt är nog hennes medverkan i Arne Mattssons Hillmandeckare, främst ”Damen i svart” och ”Mannekäng i rött” (båda från 1958).
Den andra stora stjärnan i ”Moln över Hellesta” var Birger Malmsten (1920-1991), på 1940- och början av 50-talet Ingmar Bergmans förstahandsval som trotsigt harmonisökande ung man i flera filmer såsom ”Det regnar på vår kärlek”, ”Skepp till Indialand”, ”Fängelse” och ”Sommarlek”. Han hade även en teaterkarriär i Stockholm att ta hänsyn till under inspelningen av ”Moln över Hellesta” vilket ställde till med en del besvär.
Därför fick KK:s fotograf Erik Wiksholm, som då hette Johansson i efternamn och även gick under signaturen Pena, hastigt hoppa in i Malmstens roll vid tagningarna på tisdagkvällen den 27 maj. Malmsten skulle ta en promenad i parken på kvällen och månen skulle lysa men han var tvungen att kasta sig i bilen varje kväll för att åka in till teatern. Vad skulle man ta sig till?
Så här stod det i tidningen dagen efter om Wiksholms inhopp:
”Han visade sig ha ungefär samma längd och huvudform som Malmsten, och för en avståndsbild i dunkel tagen på ryggen var det ingen risk att han inte skulle duga. Så fick Erik hoppa i Birgers byxor – de passade precis – och ge sig ut på månskenspromenad med Anita Björk. Fotograf och regissör var storbelåtna. Anita ansåg att vikarien ingett just den rätta känslan av Birger Malmsten.”
Veckan efter Björkvikstagningarna fortsatte inspelningen vidare till Stockholm och ateljéerna på Djurgården för inomhusscenerna. Men i princip hela filmen utspelar sig ändå på Hellesta (Danbyholm) trots att scenerierna är ett lapptäcke av olika inspelningsplatser runtom i Stockholm och Sörmland. Exempelvis är den dramatiska scenen på Caros klippa, där mördaren närmar sig Anita Björk bakifrån till Torbjörn Lundquists närmast Hitchcockska musik, inspelad i Svarttorp i Järna. Man har även spelat in scener på Ekerö och Nacka.
Premiären av ”Moln över Hellesta” sattes till den 27 november 1956. Några dagar innan började annonser dyka upp i Kuriren där det proklamerades att filmen hade urpremiär på biografen Grand på Fredsgatan i Katrineholm samtidigt med Stockholmsbiograferna. Filmen beskrevs i annonsen som en film i ”romantisk, äventyrsmättad herrgårdsmiljö” och hade premiär samtidigt som ”Ung rebell” med James Dean gick upp på biografen Palladium.
Den 27 november hade KK två artiklar om ”Moln över Hellesta”, dels en bildartikel på förstasidan med rubriken ”Filmthriller i Björkviksmiljö” och ett foto av Anita Björk och Birger Malmsten under äppelblommen i Danbyholms park, och dels en recension på sidan fyra.
KK:s skribent inledde sin recension med skarp kritik:
”Margit Söderholms roman har gett till resultat något av en korsning mellan herrgårdskomedi och thriller. Den spökhistoria, som är ett väsentligt inslag i handlingen, står stundom på gränsen till det inte fullt trovärdiga, och hoppen från solig idyll i äppelblommens skygd till hårdför brottshistoria är inte precis några tuppfjät. Det blir också lite tjatigt med det ständiga ätandet och drickandet: aldrig förr har det väl förekommit så många kaffetårar, tebrickor, läckra lunchbord och storstilade herrgårdskalas, som i Moln över Hellesta.”
Men efter den inledande uppläxningen vänder kritiken direkt och det talas istället om fullvärdig människoskildring och dramatisk intensitet som väger betydligt tyngre för en betraktare. ”Den fantastiska klimaxscenen till exempel kom hela salongen att ge upp ett tjut”, skrev recensenten som gömde sig bakom signaturen H och jämförde filmen med thrillermästare som Alfred Hitchcock och Henri-Georges Clouzot.
Miljön i Danbyholm var också något som imponerade: ”Lika fängslande som handlingen är miljön. Den är äkta sörmländsk. Alla utomhusscenerna är inspelade på Danbyholms medeltidsgods i Björkvik, som ger svensk herrgårdssommar i ett koncentrat. Yngaren – eller ”Äsnarens förtrollade sjö” som den kallas i filmen – blänker i försommarsolen, och på avstånd bildar Björkviks kyrkspira inbäddad i lummig grönska en effektfull, pastoral dekoration.”
Ser man ”Moln över Hellesta” i dag förefaller den har åldrats utan värdighet. De stämningsmättade miljöerna, herrgårdsprägeln, och känslan av ett gammaldags Sverige är väl det som sitter kvar längst. Liksom det faktum att svenska skådespelare verkligen kunde vara mer genuint otäcka förr – i svartvitt – än vad de är i dag. Förmodligen var filmen upphov till många mardrömmar under 1950-talet, men ter sig i dag inte läskigare än en sval kvällsbris vid Yngaren.