Det hö som skulle krakas fick inte vara slaget med slaghack eller slåtterkross. Efter att höet vänts ett antal gånger, manuellt eller med hövändare, och därvid torkats till ca 50 procent samlades höet ihop med räfsa eller strängläggare. En trästör, vässad i båda ändar, stacks ned i ett hål i marken, gjort med hjälp av ett spett. Vid störens, krakens, fot ställdes en klyka eller kortare brädbit, cirka 40 cm lång. En hårt packad hösudd fördes därefter ner på stören. Detta underlättade torkningen och hindrade höet att sjunka ner till marken. Därefter påfördes lämpliga givor hö som stacks ner på stören till dess att den var full. Kraken fick därefter stå tills höet var torrt och till dess att lantbrukaren kunde köra in höet på höskullen. Kraken tålde mindre regnskurar bra eftersom dess konstruktion gjorde att regnet rann av fort.
Volme (liten höstack) är ungefär som en krake. Hö som ligger på volmen är volmat. Volme är också benämningen på hela anordningen och det hö som ligger på densamma.
Snes är likaså en variant på samma tema. Där har man buntat den skördade säden och hängt den på torkning innan tröskning.