Hon och väninnan Agneta Rönnqvist är initiativtagare till konstutställningen på Konditori Sultans i Vingåker, där en ny konstnär ställer ut sin konst varje månad. Kondisgalleriet, som snabbt blev populärt och i dag är fullbokat fram till 2019, grundar sig på en spontan idé från 2016, när Sultans tog över Konditori City.
‒Det kom till lite av en slump. När vi visste att Sultans skulle ta över tänkte Agneta och jag att vi åker och pratar så att de inte renoverar bort den gamla 50-talsatmosfären, och det visade sig att man inte hade tänkt att göra det heller. I den vevan dök det upp en tanke att det vore roligt att ha ett galleri, säger Karina Veinhede, som också är aktiv ute i Läppe, där hon bor.
Hon är ordförande för det framgångsrika Byalaget Läppe, som i mars blev utsedd till årets Lantisgrupp i Vingåker för dess engagemang i utvecklingen av byn.
Hur hemmastadd hon än verkar i Läppe, är det inte där hon har tillbringat den första hälften av sitt liv. Hon föddes i Örebro 1953, där hon också växte upp. Det var inte förrän 1981 som hon flyttade till Läppe, när hon fick arbete på Slottsskolan, som på den tiden hette Vingåkersskolan.
‒Jag trivdes väldigt bra. Eleverna var väldigt rara. Jag tror att en av våra största drivkrafter i livet är att känna sig behövd, och ungdomar behöver positiva vuxna.
Det var också här, i Läppe som hon blev gravid med sitt första, och enda barn 1991. För att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt med sin dotter bestämde hon sig för att börja studera igen.
‒Jag studerade kommunikation för att kunna vara hemma med min dotter Anja.
Men för fyra år sedan fick Karina Veinhede ett besked som är varje förälders mardröm. Dottern, som var väldigt konstnärlig och hade flyttat till Eskilstuna för att gå på estetlinjen efter att ha bott med sin mamma i 17 år, orkade inte mer.
‒Anja dog, 22 år gammal. Hon var sjuk, bipolär, och stod inte ut mer. Det blev ett rent mörker och fortfarande är det väldigt känsligt. Hon är det absolut bästa som har hänt mig.
Karina Veinhede är övertygad om att det finns ljus i mörkret. Hon har en djup tro på det existentiella och ser relationer, i dess olika former, som en av de viktigaste hörnstenarna i livet.
‒Man kan planera mycket, men sitt liv kan man inte planera. Det finns så många andra faktorer som styr. Man måste utgå från nuet och jobba utifrån det. Det materiella är fullständigt ointressant. Det är det existentiella som är viktigt, men också svårt.
‒Anja är så levande, hon finns i mig varje dag och kommer alltid vara 22 år för mig.