Karin rotar i trädgårdslandet bakom hennes och makens villa i centrala Mariefred en solig dag i juni. Hon är härligt brunbränd och utstrålar livskraft. De röda lockarna under pannbandet leker i vinden. Bredvid henne står en elmoped med hopfällbara kryckor i korgen.
Karin tycker att det skrivs alldeles för lite om handikapp och träning, med tanke på att var femte person lider av något funktionshinder.
Själv levde Karin ett vanligt liv fram till januari 2014 då hon åkte på smekmånad till Phuket i Thailand med sin Conny. Under en båtutflykt satte sig Karin och Conny längst fram i fören. Då hade de ingen aning om att det var hård sjö som väntade.
– Vi studsade fram på vågorna som bara blev högre och högre. När smällen kom efter en jättevåg visste jag på en gång att ryggen hade gått av. Det var en djävulsk smärta i ryggslutet, en varm gelé som försvann ut i tomma intet. Jag förlorade direkt all känsel nedanför midjan.
Karin genomgick en sex timmar lång operation i Thailand och flögs senare hem liggande i ett passagerarplan. Hemma på Mälarsjukhuset inleddes träningen direkt med redskap för att stärka musklerna.
Karin har alltid varit en aktiv tjej (instruerat i aerobic, dansat, tränat på gym, varit fotbollsledare, sprungit halvmaror …) Att blir förlamad och orörlig var en stor omställning, men den positiva inställningen har hjälpt henne.
– Jag lyssnar hellre på dem som säger att jag en dag kommer att kunna gå, än på dem som säger det motsatta. Jag ger aldrig upp hoppet. Visst har det varit jobbigt men jag gräver inte ner mig utan ger hellre livet en chans.
Karin märkte direkt efter olyckan att kroppen svarade på hennes träning och det ledde till ökad motivation. I dag kör hon själv bil till Bosön i Stockholm två gånger i veckan där hon tränar simning, paddlar kajak, cyklar med mera tillsammans med andra i RG Aktiv rehabilitering.
– Det är guld värt att träffa människor som är i samma situation som jag. Och jag ser varje övning som en tävling mot mig själv.
Karin visar utan genans de katetrar hon använder dagligen och berättar hur sexlivet påverkats efter olyckan.
– Jag har en helt ny kropp i dag och det tar tid att lära känna den. Ingenting funkar som tidigare. Men det är helt fantastiskt vilka lösningar det finns på olika problem.
Karin berättar också att hon blir väldigt fort trött nuförtiden, delvis på grund av medicinen hon äter. Men hon är envis och glad i grunden.
– Att jag tror så mycket på det jag gör blir ibland mitt fall. Efter olyckan har jag sytts med sex stygn på hakan och fått en spricka på näsbenet eftersom jag tror att jag kan gå och trasslar in mig.
Karin kan i dag ta några steg med kryckor men står hon still tippar hon för känseln i fötterna saknas fortfarande.
Intresset för träning fick en rejäl skjuts förra året då hon deltog i Camp Järnmannen i Värmland. Där fick hon testa dykning, fyrhjuling, kajakpaddling, flugfiske, folkrace och lite annat.
I maj i år deltog hon och maken i Wings for life, ett löplopp över Ölandsbron där intäkterna gick till ryggmärgsskadade. Karin körde rullstolsklass med sin vardagsrullstol i 12 kilometer!
Hon ser gärna att fler blir engagerade i DHR - förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, för att kunna påverka politikerna.
– Jag möter många fördomsfulla människor i min nya roll. Vi borde alla födas in i ett medlemskap i DHR för förr eller senare åker vi på ett funktionshinder själva. Eller har en nära anhörig som drabbas av det.
Hennes inställning till livet är skön:
– Livet är så skört, det är ingen idé att gå och gnälla.