Doften av friterad mat, svett och gymnastiksal cirkulerade i lokalerna tillsammans med tonerna av fartfylld musik. Tränare, spelare, föräldrar, funktionärer och åskådare trängdes med varandra i de flaskhalsar som dörrarna utgjorde innan och efter varje match. Fnissande tonårsbästisar sprang i korridorerna med armen om vännens hals, kastandes blickar mot pojklaget. Det enda som saknades för den kompletta känslan av idrottsfolkfest var en ordentlig hejaklack.
- Vi saknar vår klackledare! Det är han som har trummor och annat som får igång stämningen rejält. Annars har det varit riktigt bra stämning, säger Katarina Pihl, funktionär.