På tisdagskvällen avslutades årets upplaga av Julitafestivalen med en konsert på Stora Djulö. På programmet stod spansk musik, framförd av violinisten Agustín León Ara och pianisten Alfredo Oyaguez.
Det första stycket som framfördes var Sonata no 2 op. 82 av spanske kompositören Joaquín Turina.
Inom litteraturen används i bland den latinska termen "in medias res" som betyder ungefär "mitt i saken" och innebär att man som läsare kommer rakt in i handlingen. Ett känt exempel är Selma Lagerlöfs präst i predikstolen, som inleder Gösta Berlings saga.
Precis så där pang på rödbetan var konserten på Stora Djulö, att man som lyssnare bara gapade och undrade vad som skulle komma härnäst.
I det lilla intima sammanhanget i en sal på Stora Djulö formligen sköljde musiken över publiken. Känslosam, sorglig och mycket vacker och lättillgänglig.
Fritt förhållningssätt
Agustín León Ara har passerat 70-år, och är en musiker med djup erfarenhet och virtuositet, och som snabbt tycks kunna lämna noternas strikta manus och förhålla sig lite friare till kompositionerna och plocka fram de stora känslorna.
Det kändes inte minst i konsertens avslutande stycke, Sonata Pimpante som Joaquín Rodrigo komponerat särskilt till Agustín León Ara, som var musikskaparens svärson. Agustín León Ara har självklart spelat detta många gånger (och har förmodligen också funderat över om inte svärfar med denna ära och ville sätta den yngre violinisten som gift sig med hans dotter på prov) och kunde bjuda oss i publiken på helt ofattbara krumbukter på violinen som pianisten Alfredo Oyaguez fick kämpa för att hänga med.
Just de stora känslorna genomsyrande hela programmet, som var mycket intensivt och rytmiskt och spände över närmast svulstiga romantiska partier som kunde passa i en Disneyfilm om skadade fåglar, till mer modernistiska och disharmoniska.
Julitafestivalen nummer 16 är härmed till ända, och har, enligt arrangören Carl Pontén slagit publikrekord.