En gång ansågs det fint att vara byråkrat. Byråkratkarriärerna lockade med åtråvärda direktörstitlar på mellannivåerna. Byggnadsingenjörer kunde få innesittarjobb i trivsamma arbetsrum och en titel som byrådirektör, för att nu bara ta ett exempel. Säkert höjdes också en plan- eller stadsarkitekts med underordnade handläggares direktörstitlar. Offentliga titlar signalerade makt.
Det var inte alltid fel. Maktkänslan kunde också leda till viss ansvarskänsla, ett ämbetsmannaansvar.
Samhällsproblem
Dagens offentliga byråkrater, i alla fall många av dem, klagar över att det inte anses tillräckligt glassigt att till exempel arbeta i en kommun. Mattias Jansson, ni vet kommunechefen i Katrineholm, har berättat att kompetenta personer, som förklarat sig intresserade av ett visst jobb, tackar nej när de får veta att det handlar om en kommunal tjänst. Kanske är Jansson överdrivet frustrerad. Men hans farhågor är nog inte helt ogrundade. Och då står vi inför ett svårt samhällsproblem.
Det är egentligen bara byråkraterna själva som har makten att höja statusen på offentliga tjänster. Det kan nämligen bara ske om byråkratin fungerar.
Först och främst måste byråkraterna sluta göra parodi på sig själva. Jag har ett färskt, personligt exempel från Försäkringskassan. Intrycket av denna inrättning har åtminstone tidvis varit att personalen är så överhopad med arbete att ersättningarna inte kan betalas ut i tid. Jag har läst många snyftartiklar – jag brukar kalla dem socialporr – om utsatta försäkringstagare som tvingats vända sig till socialtjänsten för att klara livhanken i väntan på sjukpengen.
Återbäring
Den 7 december i fjol, alltså för närmare ett par månader sedan, skrevs jag in på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Dagen därpå opererades jag, det vill säga en skicklig kirurg skrivade ihop min brutna nacke. Allt gick perfekt. Andra dagen efter operationen kom Vingåkers taxi och körde mig till hem till Östra Vingåker för 100 kronor. Resten av reskostnaden var, liksom behandlingskostnaden, återbäring på över 40 års betalda inkomstskatter.
Efter en operation av det här slaget får man räkna med en viss konvalescenstid. Den läkare som skrev ut mig, en annan av Akademiskas kirurger (av säkerhetsskäl är det alltid en annan än den som gör själva operationen som har ansvaret för patienten), lade ner stor omsorg på formuleringarna i sjukintyget. Han förklarade noggrannheten med att Försäkringskassan numera kräver ordentligt skrivna motiveringar för att bevilja sjukersättning.
Jag brydde mig inte om att kommentera saken, men undrade i mitt stilla sinne om han inte överdrev lite. Nog borde en operation av bruten nacke – om än på läkarspråk – räcka som motiv för till och med kassans mest nitiska byråkrater.
Titellös handläggare
Det gjorde det inte. Inte ens doktorns välformulerat utförliga förklaringar dög. Från Försäkringskassan i Jönköping kom ett brev med Posten från en modernt titellös men namngiven handläggare. I brevet står, att mitt läkarintyg ”innehåller inte alla uppgifter som vi behöver för att kunna bedöma om du har rätt till sjukpenning eller inte”.
Med brevet följde en kopia på det brev som Försäkringskassan samtidigt skickat med Posten till doktorn. I kassans brev till mig upprepades för säkerhets skull att doktorn måste komplettera intyget: ”Innan vi har fått svar från din läkare kan vi inte bedöma om du har rätt till sjukpenning eller inte”. Svaret skulle skickas, förmodligen med Posten, men inte till Jönköping utan till Östersund.
Två dagar senare får jag ytterligare ett brev från Försäkringskassan. Det är samma handläggare. Jag upplyses nu om att jag sjukanmält mig 7 december till 31 december. Vilket jag mindes att jag hade gjort. Nu fick jag besked om att jag inte kunde få sjukpenning för perioden 7 december till 20 december eftersom min arbetsgivare ska betala sjuklön för den tiden. Det visste jag. Jag hade bara uppriktigt, ärligt och sant upplyst kassan om att jag var sjukskriven från ett angivet datum till ett annat.
Allt kom i tid!
Trodde kassabyråkraten att jag försökte fuska till mig sjukersättning för de dagar min arbetsgivare betalar sjuklön?
Det intressanta, med tanke på det föregående brevet, var att det inte framgick om kassan nu beviljat sjukersättning för resten av sjukskrivningen. Hade kassans handläggare godkänt eventuellt inkommen komplettering från doktorn?
Det visade sig först efter ytterligare tre dagar. Då kom nämligen brev nummer tre med posten. Med besked om att ersättningen betalats in på mitt bankkonto.
Jag fick alla mina pengar i tid. Såvitt jag förstår exakt det belopp jag skulle ha. Så jag har egentligen inget att klaga på. Med tanke på det underkända läkarintyget var jag inställd på en försening. Men inte ens det blev fallet.
En storkund kvar
Jag undrar ändå varför det var nödvändigt att tvinga en kvalificerad kirurg att lägga ner tid på att en gång extra förklara varför en bruten nacke kräver en sjukskrivning efter operation. Och varför merarbetet för kassabyråkraten, med brevskrivning till doktorn och till mig, behövdes.
Jag antar att mitt ärende inte är det enda som överbyråkratiseras på det här sättet. Kan Försäkringskassan ha missförstått begreppet arbetslinjen? Posten har i alla fall en storkund kvar.
Törs jag ta upp Stadsarkitektkontorets handläggning av torgärendet i Katrineholm i det här sammanhanget? Jag förstår naturligtvis att stadsarkitekten Ingalis Morfeldt måste ta hänsyn till en rad kringliggande omständigheter innan innan Stortorget får göras levande och slutgiltigt friskskrivas.
Men nog borde det vara möjligt att ge tillfälliga tillstånd för att sätta fart på torget till sommaren. Om viljan finns. Krångel gör inte byråkratin glassigare. Men det är ett sätt att demonstrera makt i en tid när vi inte längre imponeras av titlar. Åtminstone inte så mycket!