På skolgården kommer några elever balanserande på styltor.
– Det är kul att man får prova sånt som man inte har gjort förut, säger Maja Corneliusson, 8 år.
Längre bort på skolgården spelas det kula och kastas stövel och hästskor. Läraren Göran Sten har gjort en tipspromenad med frågor om bygden och lärt sig mycket på vägen.
– Gropptorps marmor betydde mycket för Marmorbyn. De ordnade med vatten, avlopp och el.
Den gula putsade skolbyggnaden var nybyggd när skolan startade 1958. Den gröna längan och tegelhuset med matsal och idrottshall har kommit till på senare tid.
I ett klassrum berättar gamla lärare och elever om hur det var förr. Kristina Larsson, 70 år, minns hur det var när hon började i den nya skolan i årskurs fyra.
– Då fick man ingen lunch, man hade med sig mjölk och smörgås. Man gick i skolan på lördagar också, från klockan åtta till tolv. Den sista lektionen på lördagar var roliga timmen.
[bild nr=”2,3,4,5,6”]
Utan digitala hjälpmedel fick kunskapen hämtas ur böcker och på fritiden fanns varken tv-spel eller datorer.
– Mycket är sig likt, men nu har vi tillgång till Internet och barnen kan ha digitala hjälpmedel. Eleverna lär sig också att programmera nu, säger läraren Johanna König-Schwindt.
Disciplinen har också förändrats genom åren. Kristina Larsson beskriver att det var knäpptyst i klassrummet för 60 år sedan och att barn med diagnoser ibland fick lida för att de inte fick rätt stöd i skolan.
Johanna König-Schwindt tycker att barn med särskilda behov får bättre stöd i dagens skola och att det finns fler lärstilar än den traditionella.
– Som exempel är blygsel accepterat i dag. Man måste inte redovisa inför helklass om man inte kan. Och den som har svårt att skriva kan få muntliga prov.
Innan skolan i Marmorbyn var färdig fick barnen ta sig till skolan i Näs, till fots, på cykel eller med skidor.
Eleverna uppskattar våra berättelser från förr
– Eleverna uppskattar våra berättelser från förr, säger Kristina Samuelsson som arbetade som lärare 1999-2008.