Det fanns en tid under min ungdom när jag ansåg mig vara väldigt allmänbildad. Ut i den hårda världen blev jag snabbt kastad och det jag kommit fram till att det bästa sättet för att känna sig dummare än vanligt är att lära sig något nytt. Testa, vettja. Det har funkat riktigt bra för mig.
Att jobba som journalist är ett väldigt effektivt sätt att bli lite insatt inom många områden. Varje dag behöver jag lära mig något nytt, ställa dumma frågor och förenkla, ibland väldigt komplicerade saker, för att sedan förvandla detta till text. Men för varenda sak jag lär mig, tillkommer det nya frågetecken. Om jag precis lärt mig något om sporten minimoto, har jag ju lagt till något till min kunskapsbank. Men samtidigt har jag blivit medveten om att det finns regler, specifika förutsättningar, föreningar, experter och entusiaster inom området. Då har jag ju mest egentligen lärt mig att det finns en massa saker som jag inte har koll på, eller hur?
Tro det eller inte, men det är en ganska skön känsla att inte tro sig veta allt. Det känns skönt att jag inte sitter på den enda sanningen. Det gör det lättare att acceptera när det blir tokigt. Eller när man inser att vad man än gör, kommer man inte kunna möta allas förväntningar. Livet blir lite lättare, när man lever med känslan av att man är, åtminstone lite, dum.