Det är full fart från första stund i Joe Laberos tältshow. Hög, ösig musik, starka strålkastare som följer trollkarlens minsta rörelse. Filmer eller närbilder från den pågående showen projiceras på tre stora tv-skärmar. Helt obegripligt trolleri presenteras, i vilket Joe Labero gärna involverar medlemmar i publiken.
Föreställningen inleds med att en hög, till synes tom glas-låda rullas in på scenen, efter en liten stund ser man rök i lådan och sedan materialiserar sig en gestalt därinne. En dörr i lådan öppnas och Joe Labero skrider ut, rökande på en cigarr. I det första tricket stänger han in den kvinnliga assistenten i en låda, trollar bort henne och ersätter henne med en hund. Sedan får en kvinna i publiken komma upp på scenen, och luras rejält i ett knivkastarnummer.
Raklång i luften
Så där håller det på, i nästan två timmar. Med korta avbrott för klädbyten böljar föreställningen fram och tillbaka i tempo. Showen växlar dessutom mellan ganska lättköpt komik, tekniskt avancerade illusionistnummer och klassiska trick med kort, bollar, duvor och snören.
Och visst är det omöjligt att inte undra hur det går till när den kvinnliga assistenten ses ligga raklång luften, till synes endast vilande på en halv-meterlång, spetsig metallpinne, som sedan tycks gå rakt igenom hennes kropp som plötsligt blir slapp och lealös.
Ännu skummare är kvinnans besök i en ”japansk” låda, som med henne inuti viks ihop till en liten kub i vilken Labero sticker tre katanas – samurajsvärd. När lådan viks ut igen ligger kvinnan kvar. Showen har också sina svackor, som när ”betjänten” Albert på knaster-torr engelska kommer med mossigheter om svärmödrar och liknande, och de nummer som inbegriper en stackars gås.
Roligast är, trots alla effekter, de avskalade tricken. Som det klassiska klippa-sönder-slipsen-för-man-i-publiken-och-laga-den och de tre ringarna som lånas från publiken och som på något mystiskt sätt länkas i varandra som en kedja. Ringarnas ägare får bedyra att det är deras ringar innan de åter tas isär.
Publikkontakt
Det verkar som att det är i direktkontakten med publiken och i de på ytan enkla, klassiska tricken som Joe Labero trivs bäst. Över huvud taget är det spännande att se en artist som Joe Labero, en man som har omskapat sig, förvandlat Alvestagrabben Lars Bengt Roland till en glamourös, internationell showartist med siktet inställt på att underhålla såväl jetsetmänniskor och kungligheter som busschaufförer i Katrineholm. Han verkar leva ett illusionstrick, vilket faktiskt gör hans föreställning mer intressant. Man vet inte riktigt vad man ser, och det är bitvis en mycket underhållande upplevelse.