Laurie Strode har väntat i 40 år på att få sluta cirkeln. Som ung barnvakt blev hon terroriserad av en psykotisk mördare en fasansfull kväll då han mördade fyra av hennes vänner. I "Alla helgons blodiga natt" (1978) var Jamie Lee Curtis med och skapade filmhistoria när hennes plågade, hårt kämpande Laurie till slut blev den enda överlevande i gänget. Så föddes skräckfilmsfiguren "final girl", som sedan dess är en stapelvara i genren. Tydliga drag hos en final girl är att hon inte ägnar sig åt sex och droger som sina, snart döda, vänner. När natten av hemskheter är över är hon visserligen vid liv men bär med sig fruktansvärda ärr.
I nya "Halloween" spelar Jamie Lee Curtis åter rollen som Laurie Strode, nu gråhårig mormor men långt ifrån den bullbakande typen. Hennes ärr har aldrig läkt och hon har ägnat hela sitt liv åt att förbereda sig, sitt hus, sin dotter och tonåriga dotterdotter för ondskans återkomst.
"Halloween" stryker ett streck över de uppföljningar som tidigare gjorts i serien. Det tidigare etablerade släktskapet mellan Laurie och mördaren Michael är borta, liksom flummiga freudianska motivförklaringar. I stället framhålls det totalt oförutsebara våldet i samhället i dag.
Alla måsten i genrens ständigt upprepade framgångsrecept finns med och "Halloween" blinkar mot sin originalberättelse. Är det läskigt då? Nja, som en tonåring konstaterar på ett för filmen självironiskt vis så "krävs det mer i dag" än så här. Men det är sliskigt njutbart och Jamie Lee Curtis är återigen med och skapar filmhistoria. Vem har någonsin sett en så stenhård mormor ge mördaren en match som den här? Men det verkligt fina är att hon vid sin sida har två andra generationer final girls – dotter och dotterdotter. Budskapet kan inte bli tydligare när de tar fajten mot den tyste, våldsamme mannen som vägrar att lämna dem i fred: Nu räcker det.