I Sverige är vi registrerade från vaggan till graven och även när vi har avlidit får kyrkogårdsförvaltningen veta detta. Då får de också veta hur den avlidne ska begravas, i vigd jord på kyrkogård, kremeras, spridas för vinden, minneslund, vilken ceremoni och så vidare. Om ingen ceremoni ska utföras så står där följaktligen ”Ingen ceremoni”.
Jag är själv uppvuxen med en mamma som arbetade hela sitt vuxna liv på Skogskyrkogården i Stockholm.
Många väljer att inte ha någon ceremoni, det är ingen nyhet, men kanske vanligare idag på grund av det sekulariserade samhälle vi lever i idag.
Båda mina föräldrar valde att spridas för vinden på kyrkogården (finns särskilt avsedda platser för detta), men hade en ”vanlig” begravning med präst i ett begravningskapell.
Min kära syster som avled för 10 år sedan, gick själv in på en begravningsbyrå och talade om hur hon ville ha sin begravning, där hon valde allt från kistdekoration till vilken musik som skulle spelas i kyrkan.
Jag har varit på många begravningar och min systers var den finaste av dem alla!
Det finns många alternativ, man kan ha en liten minnesstund hemma med bara de närmaste närvarande osv.
Valet är fritt och det är du själv som bestämmer hur du vill ha det.
Själv har jag skrivit ett brev som mina anhöriga får läsa efter min död om hur jag vill ha det.
Begravningsbyråerna är till stor hjälp om man inte vet hur en begravning går till, men det är inget krav att vända sig dit om man inte vill.
Begravd eller spridd för vinden blir du alltid, i Sverige är det lag på att alla måste begravas i vigd jord, det vill säga på kyrkogården eller speciell begravningsplats för till exempel kungligheter.
Om du vill spridas för vinden på annan plats, till exempel i havet, måste du vända dig till länsstyrelsen för att få tillstånd.
Det är viktigt att ha respekt för de döda, det är därför alla begravningsentreprenörer alltid bugar när de burit in en kista till begravningsceremonin.
Imagine