Hennes olika arbeten har bland annat tagit henne till krigets Östtimor. Andréa fick lära sig att leva utan el och vatten och med närhet till ormar, krokodiler och skorpioner.
- Men man vänjer sig ändå snabbt. Plötsligt kunde det till exempel vara en orm i huset. Jag fick sova i tält inomhus.
En omtumlande händelse inträffade en dag då hon och några andra i byn skulle gå och bada. När vännerna var tvungna att gå i väg på ett ärende uppmanade de Andréa att under tiden stanna i vattnet, eftersom det var farligt att visa sig i bikini i landet.
- Jag simmade ut, men ganska snart kom det en grupp människor som började ropa på mig. Först ignorerade jag dem men sedan hörde jag att de ropade "mississ, missis, crocodile!". Jag har nog aldrig simmat så fort som då.
Uppdraget i Östtimor tog slut efter ett och ett halvt år och Andréa hade flera kortare arbeten som inkluderade resor. Men när hon var mitt uppe i karriären med jobb i riksdagen tog livet ännu en vändning. Andréa blev förälskad i Per från Vingåker, sa upp sig och flyttade ut på landet.
- Jag jobbade så mycket och tyckte det var skönt att flytta hit, säger hon.
Hon trivs bra och ångrar inte beslutet.
Men den största förändringen är snart fem månader gamla sonen Nino.
- Att skaffa barn är det största jag har gjort, säger hon.