Jag har sprungit omkull på skogsvägar med blank is och pulsat runt kilometrar genom skogen i snö och badat bastu och isvak med skräckblandad förtjusning.
Sen plötsligt kom 11 april, dagen då man kunde ta av sig mössan. Det dröjde inte länge innan isen släppte på sjön. Simpremiären i sjön i år var 7 maj och även om det var med våtdräkt var det kallt med 13 grader. Men det bara några dagar innan temperaturen var behaglig.
Det är ju det här man längtar efter. Nu är det väl ändå som bäst. Att kunna glida omkring hela dagarna i shorts och t-shirt med bästa solbrillorna på.
Jag ser fram emot långa löprundor på stigar genom grönskande skogar och cykelturer mil efter mil på slingrande vägar med böljande fält och röda stugor utmed vägen. Att simma i spegelblank sjö med en orange kvällshimmel som speglar sig i vattnet.
Hur ska man orka njuta så mycket? Jag blir matt bara jag tänker på det.
Tur att det snart blir höst och mörkret omsluter oss . Då kryper jag in i min skidhjälm med pannlampa och rullar i väg på dubbdäcken igen.