Percy var på många sätt en typisk hjälte – han var själv god, och stred mot ondskan. Men trots de övernaturliga inslagen var han samtidigt en spegling av många ungas liv. Han var en ung kille som ville fly undan den grå och trista vardagen och bara ha kul med sina vänner.
Caroline Grimwalker har på samma sätt lyckats blanda mytologi och rå vardag i sin ungdomsroman "Demonologi för nybörjare", en rolig och lättsam tolkning av en tonårssuperhjältehistoria med hög igenkänningsfaktor. Språkbruket känns modernt och ungdomligt och det märks att den är skriven för unga.
Isak är nitton år och vuxenvärlden borde ligga öppen framför honom som ett vidsträckt hav av nya erfarenheter – om det inte vore för att han jobbar som vaktmästare på sin gamla skola och fortfarande bor kvar hemma hos sin mamma och lillasyster, vilka han båda tar hand om. Hans enda riktiga vän är sjuttonårige Rufus, en optimistisk satanist med flammande rött hår.
Trots att de uppskattar varandras umgänge, är livet som vaktmästare enformigt och var dag är en upprepning av den föregående, tills en dag, då grannens talande råtta Beatrice kontaktar Isak och förklarar hur saker och ting ligger till. Isaks värld vänds upp och ner när han inser att helvetet hotar att bryta loss på jorden, att apokalypsen är nära och att han är den enda som kan rädda världen från att gå under i eld och lågor.
Han tvingas därför ge sig av i en lång färd mot helvetets mitt med Rufus, Beatrice och den stöddiga lilla hunden Gumman som enda sällskap.
Tyvärr lägger Grimwalker alltför mycket vikt i att förklara exakt hur den udda trion tar sig genom helvetets nio kretsar och boken blir stundvis seg och tråkig.
Att istället fördjupa sig i de sista kapitlen och hur gänget bar sig åt för att försöka ställa allt till rätta hade varit att föredra. Det är ju i dessa kapitel som de mest häpnadsväckande delarna av historien presenteras.
Trots att boken är full av kraftmätningar mellan det goda och det onda, änglar, demoner, drakar och jättespindlar, är det till syvende och sist en historia om vänskap.
För Isak är det alltid tanken på flickan han är kär i, Irina, som får honom att orka kämpa till slutet, Men det är trots allt vännen Rufus som, bokstavligt talat, följer honom till världens ände.
Slutet lämnar läsaren med många frågor och jag kan inte annat än undra om detta verkligen var slutet på Isaks och Rufus fartfyllda äventyr, eller om vi inom en snar framtid kan förvänta oss en uppföljare?