Det låter väl som en skaplig utmaning?
Så är det för Irene Nystrand, 72 år, när hon i dag leder Katrineholms bowlingpensionärer. Och inte ser hon särskilt lidande ut när vi träffar henne i bowlinghallen för en stunds samtal.
— Jag älskar bowling och vi har så roligt tillsammans. Och jag får så mycket hjälp av de övriga i styrelsen och de andra bowlarna, säger ordföranden Irene Nystrand.
KSBK är en mycket livaktig förening med snudd på 100 medlemmar. I våras räknade man in 99 medlemmar och 100-gränsen kanske snart spräcks.
— Ja, det beror på. Det ligger ju i livets natur att det faller ifrån folk i en pensionärsförening. De blir sjuka, får ont i kroppen eller avlider av hög ålder. Men vi får också en hel del nya medlemmar.
Man behöver inte vara lastgammal för att få vara med i KSBK. 55 år är lägsta åldersgränsen, uppåt finns det ingen gräns överhuvudtaget. Dock får man inte vara aktiv i yrkeslivet.
— Nej, vi har Sven Eriksson. Han är snart 92 år och spelar fortfarande. På damsidan har vi Eivor Eriksson, hon är fem–sex år yngre och väldigt aktiv. Men hon har ju också spelat bowling i både KSK och Avance.
Men själv har Irene aldrig rullat klot. Hon har nöjt sig med att sitta bakom och heja på kompisarna, och framförallt då på maken sedan 50 år tillbaka, Conny Nystrand.
— Det var Conny som fick med mig ner till hallen och det har jag aldrig ångrat, för vi har så kul här i klubben, säger Irene Nystrand glatt.
Bowlingklubben gör en betydande social insats bland de äldre. När pensionsåldern kommer och man inte längre har ett jobb att gå till och maken/makan kanske är sjuklig, då är det perfekt att ta sig ner till Duveholmshallen.
— Vi har tider inbokade varje vardagsförmiddag här i Duveholmshallen och vi får spela till subventionerat pris tack vare vår snälle hallföreståndare Mats Ganebring, säger Irene.
Det finns en hel del medlemmar som, likt Irene, inte ens spelar bowling. Utan de sitter bara här och fikar, umgås och hejar på sina kompisar som rullar klot några meter därifrån.
Det finns alltid någon att prata med, någon liten aktivitet är alltid på gång.
— Ja, vi brukar alltid försöka fixa saker. Det kan vara matcher mot andra pensionärsföreningar, resor till olika mål eller helt enkelt bara lite lotterier, säger Irene Nystrand.
Hon berättar att de har två evenemang som är extra uppskattade. Det är Skinkslaget och Äggslaget.
— Rune och Gun Bergström brukar ordna med det. Då placerar de in bowlarna i så jämna tremannalag som möjligt, herrar och damer blandas. Och sedan blir det en fight om skinkorna eller äggen. Det brukar vara riktigt roligt och alla ser fram emot det varje år, berättar Irene leende.
Själv kan inte Irene spela på grund av en utsliten höger axel som gör det omöjligt att spela bowling. Det var den som gjorde att hon tvingades bli sjukpensionär för 13 år sedan. Lite andra krämpor har också kommit och gått, precis som det gör när man blir äldre. Men det har i alla fall inte tagit på hennes goda humör.
Det är sällan man ser en så glad människa som sprudlar av så mycket liv som Irene Nystrand. Ja, det skulle väl i så fall vara maken Conny – en snacksalig muntergök som sprider mycket glädje omkring sig bara genom att finnas till.
Och så länge den här duon, som firade guldbröllop i maj, fortsätter att förgylla tillvaron för de övriga bowlarna i Duveholmshallen så går Katrineholms största bowlingförening en ljus framtid till mötes.
Och vem vet, efter den här artikeln kanske de spränger 100-vallen?