Integrationsminister Nyamko Sabuni förbereder nu en reform som påskyndar nyanländas etablering på arbetsmarknaden och integreringen i sin helhet till Sverige. I dag fungerar detta dåligt och vad vi kan se är invandrargrupper som isolerar sig i det svenska samhället, medvetet eller därför att de inte får fotfäste här.
Samhällsinformation ska bli en obligatorisk del av etableringsinsatserna för nyanlända flyktingar. Men integration handlar om mer än egenförsörjning och språkkunskaper, det handlar också om delaktighet och samhörighet, skriver Nyamko Sabuni i en kommentar i Svenska Dagbladet till rapporten.
Integrationsarbetet kräver ansvar från två håll. Dels från Sveriges sida, dels från de invandrades. Sverige ska givetvis ställa upp med möjligheterna för dem som kommer att få lära sig svenska, hur det svenska samhället fungerar, vilka värderingar som finns här, hur demokratin fungerar och andra basala saker. De som kommer måste inse att de inte kan flytta med sig sina hemländer hit. Sabuni formulerar det klart: ”Sverige är och ska vara ett land som präglas av mångfald. Det berikar och utvecklar alla som lever och verkar här. Men vi kan inte oförblommerat välkomna all mångfald som positiv, vi måste också vara tydliga med att all mångfald inte är bra”.
Det handlar bland annat om att samhällets sammanhållande kitt utgår från respekten för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.
Under de senaste decennierna har en stor del av dem som sökt sig till Sverige utgjorts av sådana som varit skyddsbehövande och anhöriga till dessa. I motsats till dem som var arbetskraftsinvandrare har alltså dessa nya grupper inte haft direkt anknytning till arbetslivet och inte genom jobbet fått kunskap om och anknytning till det svenska samhället. Det gäller förstås i allra högsta grad de som kommit hit med anhöriganknytning.
Regeringen föreslår nu att samhällsorientering ska ingå för alla nyanlända som deltar i etableringsinsatser under första tiden i Sverige. Samhällsorienteringen bör innehålla kunskapsinhämtning och reflektion om vad det innebär att leva i Sverige, skriver Nyamko Sabuni.
Nyanlända söker sig till sina landsmän för boende och information. Problemet med att få invandrarna att sprida ut sig i landet har också diskuterats en hel del under senare tid men faktum kvarstår, nämligen att nyanlända bosätter sig hos landsmän. Saknar dessa då språkkunskaper är det lätt att se problemen: de som inte själva kan svenska, inte har egen försörjning och inte har fått grepp på livet i Sverige ska vägleda de nyanlända. Situtionen blir bisarr och delaktigheten i Sverige blir inte stor.
Inom familjerna leder isoleringen också till konfrontationer. Barnen lär sig svenska snabbare än föräldrarna och när de ska göra sina livsval vill de göra det på samma grund som andra ungdomar i Sverige och vi vet att de kan vålla svåra konflikter. Därför måste föräldrarnas information om samhället gå i takt med barnens.
Det är alltså rimligt att kräva av dem som flyttar hit att han eller hon sätter sig in i hur det nya hemlandet fungerar och vilka värderingar som präglar det. ”Alla människor som bor och verkar i Sverige”, skriver Nyamko Sabuni, ”måste vara medvetna om demokratins betydelse, jämställdheten och respekten för alla människors lika värde samt för ungdomars frihet att välja sin egna livsvägar”.
Hur vi efterlever och återspeglar detta i samhället och i vår lagstiftning är en skyldighet för alla, nya som gamla svenskar, att känna till och respektera. De som är födda här lär sig detta i uppväxtåren och i skolan, de som kommer senare genom samhällsorientering. Även om vi kommer från skilda bakgrunder bygger vi på det sättet ett Sverige på mångfaldens bakgrund, hävdar Nyamko Sabuni. Och vi måste alltså vara tydliga med att all mångfald inte är bra.