Den som förmedlar ett budskap får antas vilja bli förstådd. Ibland kan ett budskap förtydligas med någon sorts symbol. Det kan få allvarliga följder. Symboler kan tolkas olika.
Bilden av hink och spade i sandlådan får antagligen de flesta att i första hand tänka på oskyldigt lekande, glada barn. Symboliken förändras inte särskilt mycket om hinken är fylld med sand och om också en kratta finns med i bilden.
Men symbolen spade, kratta och en hink med sand kan uppfattas som allvarligt skrämmande. Och alldeles oaktat vilket budskap den egentligen var avsedd att förmedla har den fått konsekvenser. Hink och spade-symbolen är nämligen - oaktat alla övriga omständigheter - en av de viktigaste utlösande orsakerna till att det tills vidare är förbjudet att ha gudstjänster i Lerbo kyrka.
Livrädd präst
Säkerheten för präster och personal anses inte kunna garanteras. Kyrkoherden, Karola Lindqvist Wahlbeck, är livrädd. Bokstavligt talat och uppenbarligen på allvar.
Efter en gudstjänst, dock inte i Lerbo (!), har en församlingsmedlem i Sköldinge-Lerbo pastorat, stått med en kasse i handen och väntat på kyrkoherden vid hennes bil. När hon kommer fram visar han henne kassen, som innehåller en hink med sand, spade och kratta och säger något i stil med ”nu kan du fortsätta med din sandlåda”. Detta enligt inlämnad polisanmälan.
Församlingsmedlemmen är sannolikt synligt arg och kyrkoherden känner sig hotad. Mannen misstänks nu för ofredande.
Församlingsmedlemmens handling var naturligtvis ett utslag av den frustration bland många församlingsmedlemmar, som orsakats av kyrkoöverhetens maktspråk i den fleråriga präst- och kyrkostriden i Sköldinge-Lerbo pastorat. Otvivelaktigt var det ett planerat, illasinnat tilltag som – vilket det rättsliga eftermälet än kan bli – inte främjar den fredsdialog som under alla omständigheter måste komma till stånd med det snaraste.
Sandlådenivå
Den enkla symboliken i den här nämnda illgärningen är helt enkelt att församlingsmedlemmen bara ville markera att kyrkoherden håller sig på sandlådenivå i den pågående striden. Men som i alla krigssituationer blandas nu desinformation, skvaller, vild ryktesspridning och diverse konspirationsteorier till en för alla fullständigt obegriplig historia.
Vissa viktiga saker göms och glöms. Somliga händelser, som den här, lyfts fram – kanske för att dölja bakomliggande synder. Ett obekräftat rykte säger att symbolen sandhink, kratta och spade är vad Hells Angels brukar visa upp som underförstått mordhot!
Tanken med att visa hink, spade och kratta för kyrkoherden skulle kunna vara ett mordhot är långsökt konspiratorisk. Men det sägs att så är fallet och enbart det faktum att pratet cirkulerar visar hur det kan bli när galenskapen tillåts rota sig. När det inte längre är möjligt att skilja sant från osant och gott från ont. När domkapitlet tar sig rätten att fatta beslut om vad som ska betraktas som sant.
Bara förlorare
Som i nästan alla krig finns det bara förlorare i Sköldinge-Lerbo. Inte minst i samfällighetens ledning och i domkapitlet. Som arbetsgivare valde kyrkans ledning från början sida på hörsägner från en av de parter som råkat i konflikt. Den historien borde helst glömmas vid det här laget. Men det lär inte gå eftersom domkapitlet valt att ta sitt tillsynsansvar genom att på förhand bestämma sig för att en av två trätande parter har fel i allt och den andra rätt i allt.
Domkapitlets maktspråk är extremt tydligt. Det bestämmer inte bara vad som är rätt och orätt, det bestämmer också vad som är gjort och ogjort. Till och med vem som gjort vad och indirekt ibland vem som avser att göra vad. Allt grundat på en sidas partsinlagor.
Jag funderar på om det var så här det var för lite mer än 100 år sedan. När människorna började tänka själva och inte längre var säkra på att prästernas ord alltid var Guds ord. Att somliga tog sig rätten att själva tala med Gud och bilda egna, fria trossamfund hade inte enbart med teologi att göra. De litade kanske inte längre på en överhet som talade maktspråk.
Fientligt maktspråk
Domkapitlet verkar tro att Lerboborna blivit en sekt. Ett problem är att det i viss mening är nästan sant. Domkapitlet har ju mycket effektivt sett till att svetsa samman större delen av medlemmarna i Lerbo församling, tillsammans med en del andra, till en homogen grupp som tvingas kämpa mot en oresonlighet överhet som inte anser sig behöva ge några svar, som inte anser sig behöva övertyga med argument, som inte anser sig behöva informera. Som enbart talar maktspråk. Fientligt maktspråk.
Domkapitlet och biskopen måste söka och finna en väg till fred. Det är Domkapitlets ansvar att se till att hatet inte sprids mer. Ingen ska behöva känna hotad. Att stänga Lerbo kyrka är mer en provokation än en lösning. Det är att inte ta ansvar!