Det handlar om folks nyfikenhet och vilja att fotografera vid olyckshändelser. Jag har haft som arbete att bevaka olyckor för er läsare av min tidning. Om jag inte hade detta uppdrag skulle jag aldrig åka till en olycksplats – jag har varit på alltför många – men kommer jag fram till en olycka så måste jag hjälpa en människa i nöd innan jag använder en kamera. När jag fotograferar så gäller det för mig att ta hänsyn till olycksoffret och att inte störa räddningsarbetet. Detta är ett samarbete som har fungerat bra under alla år.
Nyfikna har alltid funnits vid olyckor, jag har sett detta under alla år. Säkrare än ett brev på posten dök vissa personer alltid upp på en olycksplats. De stod ofta på relativt behörigt avstånd. Men sedan kom mobilen. Den första gången jag reagerade och mådde illa var vid en helikopterolycka i Floda. Det stod några killar med mobiler på en höjd alldeles intill olyckan och fotade.
Det som killarna fotade var en uppbrunnen helikopter samt kvarlevor av piloten, bilderna såldes till Aftonbladet, tror jag. De bilder jag tog var noga kollade så att de inte föreställde något olämpligt innan jag publicerade dem.
Vad vill jag säga? Jo, visa hänsyn. Tänk också på att räddningsledaren faktiskt kan ge dig order om att hjälpa till efter din förmåga.