– Snön ställer till det för oss orienterare. Vi måste pulsa genom snön och vi kan nästan bara springa i stan och längs elljusspåren när vi träffas för att träna, säger Ida Wadman.
Tränar ni ofta under vintern?
– orienteringsklubben i Katrineholm tränar två gånger i veckan. Men det blir inte så mycket träning i skogen eftersom man inte ser någonting för den djupa snön.
Finns det något positivt med snön?
– Både ja och nej. En gång vann jag nästan en tävling när jag sprang i snö. Men sedan räknandes det inte eftersom det fanns spår i snön från den som sprungit innan mig.
Har du någonsin sprungit vilse?
– En gång tappade jag bort mig helt men visste att jag skulle springa åt väster. Så jag fortsatte springa och kom fram till ett fält där jag såg någon springa och stämpla vid en kontroll. Det var min nästa kontroll och den som startat innan mig så jag kom ikapp och vann hela tävlingen.
Varför började du med orientering?
– När jag var fem år följde jag med min bror och far på orientering när de inte hade barnvakt. Och sedan var jag fast.
Vad är det du gillar med orientering?
– Det är kul för det handlar både om att springa samtidigt som man måste tänka. Det är en utmaning att kombinera de två egenskaperna.
Tycker du om att vara i skogen?
– Ibland kan jag bli lite mörkrädd när man står själv i skogen en mörk kväll med bara en pannlampa på huvudet. Men jag tycker det är kul med tävlingar när det finns lite människor och kontroller runt omkring, säger Ida Wadman.