YOLO. Det töntiga uttrycket vi hatar men säger ibland ändå, halvt ironiskt innan vi tar en chans eller gör något lite riskfyllt. "You Only Live Once", eller "du lever bara en gång", betyder det och den tanken kan få en att göra alla möjliga grejer.
Stanna uppe hela natten, smsa den där killen, bada i ån, beställa in det allra starkaste på menyn, köpa nya skor fast man knappt har råd att köpa mat.
Det handlar väl om en rädsla att missa någonting, att inte leva fullt ut. Jag vet inte.
E-Type spelade i min hemstad i helgen. Alla var där. Alla gick på efterfest. Utom jag, för jag somnade redan klockan nio. YOLO.
Samma helg var jag på Gröna Lund. Vi åkte några karuseller men efter att ha skjutits upp 55 meter i luften skrikandes efter min mamma så räckte det. Jag ville inte mer. Jag ville åka hem. YOLO.
Men det gjorde mig lite rädd. Hade jag blivit tråkig? Vuxen och trött? En segis och en fegis?
Det kanske bara är så, ibland orkar man helt enkelt inte med så mycket YOLO.
Och det är väl okej, vi har ju hela livet på oss.