Vid lunchtid på fredagen går jag ut en sväng på stan för att leta efter valrörelsen. På och omkring Stortorget är det folk i rörelse. Men trots att det i morgon bara är fyra veckor till valet ser jag ingen valrörelse. Inte ens på Strömplan.
Ryktet om att det finns någon sorts halvhemlig lokal överenskommelse mellan partierna i Katrineholm om att propagandamaskinerna får startas tidigast i dag lördag eller i morgon söndag är kanske sant. Men jag tycker i så fall att det är konstigt om partiernas kandidater och andra valarbetare lagt munkavle på sig själva. Låt vara att det är under begränsad tid.
Det kan naturligtvis också förhålla sig så, att partierna helt oberoende av varandra, bestämt sig för att deras appeller och slogans inte håller längre än fyra veckor. Skulle så vara fallet är jag benägen att hålla med dem.
Tålamodet slut
Eftersom jag inte hittade någon valrörelse på och runt torget går jag tillbaka till redaktionen och söker valrörelsen i min dator. Jag googlar helt enkelt på ordet valrörelse. Jag får 474- 000 träffar och skummar igenom något hundratal. Sedan tar tålamodet slut. Ett fåtal träffar är inlägg i valdebatten. Resten av träffarna är inlägg i debatten om debatten.
Det är alltså den lokala valrörelsen, de lokala partiaktiviterena jag söker men inte finner. Offentliga, externa men lokala aktiviteter med anknytning till valet i nästa månad.
Jag har visserligen läst att Folkpartiet i Katrineholm sparkat igång sin valrörelse, men om jag fattat rätt var det en tillställning mest för de redan FP-frälsta. De socialdemokratiska seniorerna, anförda av Arne Forsberg, bjöd härom dagen alla som vågade på surströmmingslunch på Strömplan utanför Systembolaget.
Rejäl rivstart
I en ledarartikel skrev jag att det av pressmeddelandet inte framgick var den S-märkta surströmmingen skulle serveras. På något sätt hade det blivit något fel i den elektroniska överföringen. Arne Forsberg har personligen visat, att platsen var tydligt angiven i originalutskriften. Så det så!
Nu räknar jag med en rejäl rivstart av den lokala valrörelsen i nästa vecka. Avgående gruppledaren för moderaterna, Erik Liljencrantz, hoppades och trodde i sin blogg redan i april på ”den mest öppna varörelsen i Katrineholms historia”. Anledningen var bildandet av det nya, lokala Framstegspartiet, som leds av en utbrytargrupp från Socialdemokraterna. Jag hoppas att Liljencrantz får rätt, men jag ser ännu ingen riktig framåtrörelse för partiet.
Vem eller vilka som startar snabbast spelar mindre roll. Huvudsaken är att det blir en hård, men snygg och lokal valrörelse.
Mer eller mindre sena
Att döma av fullmäktigedebatten i Katrineholm i måndags är politikerna ordentligt laddade. Trots ovanligt få ärenden och enighet om besluten varade sammanträdet hela tre timmar.
Tillgänglighetsfrågorna, som handlar om hur handikappvänlig kommunen är, debatterades särskilt livligt. Alla partier vill i valrörelsen vara bäst på att driva handikappfrågor. Problemet är, att det som behöver göras måste göras mellan valen om det ska bli något. Och mellan valen är tillgängligheten inte lika prioriterad som i debatterna före valen.
Alla majoriteter är nästan alltid mer eller mindre sena med att utföra det som enligt lag måste göras. Oppositionen ges alltid möjlighet att kritisera senfärdigheten.
I nästa val går debatten i repris, i alla fall om det inte blir maktskifte. Efter ett maktskifte blir rollerna ombytta. De förvaltningar och den personal som ska genomföra nödvändiga förändringar är ju desamma oberoende av vilket politiskt läger som styr. Det är alltså inte säkert att det räcker med att byta politiker. Det finns kanske andra som styr. Sådana som är immuna mot valresultat.
Obesvarat
Den i förväg väntade debatten om IUC blev precis så intressant som det var väntat. Det vill säga, det ställdes ett antal berättigade frågor och det gavs många svar. Men när den ganska långa debatten förklarades avslutad hängde frågorna ändå kvar i luften. Känslan av att mycket ännu var obesvarat fanns kvar hos mig. Jag tror att flera av ledamöterna i fullmäktige kände likadant.
IUC:s förre vd, Göran Lundin, ville stanna kvar i företaget och klara ut problemen. Det fick han inte. Han fick inte stöd av styrelsen och blev, som det heter, omedelbart ”arbetsbefriad”.
Lundin har en helt annan version av vad som hänt än den som styrelsens ordförande, Göran Robertsson berättade för ledamöterna i fullmäktige. Men ledamöterna fick aldrig höra Lundins version. Kanske lika bra det. Fullmäktige hade ändå ingen möjlighet att agera i fallet.
Katrineholmspolitikerna har genom IUC-ärendet fått lära sig att kommunen gör sig maktlös när verksamheter förs över till stiftelser eller bolag.
VTL har önskelista
I Vingåker har åtminstone ett av partierna inlett valrörelsen på allvar. VTL, Vägen till livskvalitet, har gjort ett nytt utskick till kommunens hushåll. I våras bestämde sig VTL för att gå till val med budskapet nej till kommunsammanslagning. Men efter det att själva frågan i den tänkta folkomröstningen malts sönder i beredningen av ärendet beslutade kommunfullmäktige att inte genomföra saken. Folkomröstningen blev därmed en icke-fråga i valrörelsen.
Nu har VTL gjort om sitt propagandamaterial och presenterar en önskelista för definierade superlokala områden som tillsammans täcker hela Vingåkers kommun. Principen är densamma som när barnen skriver önskelistor till jultomten. Realistiska och orealistiska önskningar sätts samman till en diger lista.
Vill vidga Vingåker
Bland mycket annat vill VTL att Byle-Ekesjö ska föras till Vingåkers kommun. Även Brevens bruk vill VTL föra till Vingåker. Det låter sig önskas. Men hur mycket väljarna i Vingåker än kan tänkas stödja den idén så kommer VTL aldrig att ges möjlighet att genomföra den.
VTL säger sig vara stolt över att kallas både blåögd och populistisk. ”Blåögdheten har lärt oss att det ´omöjliga´ är möjligt”, står det både i broschyren från i våras och i den uppgraderade version som nu skickats ut till väljarna.
Jag tror ändå inte att det är möjligt att genomföra allt för många omöjliga saker. Jag tror att VTL hade vunnit i förtroende på att banta sin önskelista.