I medborgarnas intresse?
Det anses ligga i kommunernas intresse att ändra lagen om offentlig upphandling. Men är det säkert att en lagändring också ligger i medborgarnas intresse?
Det är inte ovanligt att kommunerna, det vill säga kommunpolitikerna, tänjer på gränserna. Ibland överskrider kommunala beslutsfattare medvetet och i all välmening gränserna i förhoppningen om att förmodat olagliga beslut ändå ska vinna laga kraft. Även olagliga kommunala beslut vinner ju laga kraft om de inte prövas i domstol. Och för att beslut ska prövas i domstol krävs att de överklagas.
Vingåkerspolitikern Martin Larsson (vtl) har nyligen överklagat två kommunfullmäktigebeslut på kommunalrättsliga grunder. Att minoritetspolitiker överklagar majoritetsbeslut är politiskt oartigt och uppfattas ibland som en fientlig handling. Men någon måste ta på sig den inte alltid angenäma uppgiften att agera renhållare. Därför borde även kommunalrådet Viking Jonsson (s) och övriga som står bakom de överklagade besluten välkomna de juridiska prövningar som nu ska göras.
Martin Larsson har överklagat beslutet om att Vingåkersbor som har medlems-kort i det kommersiella företaget Nautilus får bada avgiftsfritt i kommunens badhus. Larsson har förvisso rätt i att det handlar om en särskild favör för vissa kommuninvånare och att kommunallagen egentligen inte medger sådan särbehandling.
Larsson har vidare överklagat kommunfullmäktiges beslut att bevilja kommunstyrelsen ansvarsfrihet, trots att styrelsen fört över miljonbelopp från investeringskontot till driftsbudgeten. Något som revisorerna tyckte styrelsen skulle ges en anmärkning för. Beslutet överklagas mot bakgrund av att de ledamöter i styrelsen som fattade beslutet om den så kallade kreativa bokföringen själva, i egenskap av ledamöter i fullmäktige, röstade för att ge sig ansvarsfrihet. Även i det fallet har Larsson moraliskt rätt.
Att Martin Larsson moraliskt har rätt i sak enligt vår uppfattning är dock av underordnad betydelse och inte alls detsamma som att han juridiskt får rätt. I Nautilusfallet är rättsläget oklart. Olika domstolars resonemang i liknande fall har varierat. Och i frågan om huruvida kommunstyrelsens ledamöter formellt var jäviga när de beslutade om ansvarsfrihet ska mycket till för att Larsson ska få rätt. Sedan är det en annan sak, att det varit politiskt snyggt om kommunstyrelsens ledamöter anmält så kallat delikatessjäv och i fullmäktige avstått från att delta i beslutet.
En annan lag som kommunerna allt oftare bryter mot är lagen om offentlig upphandling. Nu finns en prejudicerande regeringsrättsdom om ett skånskt kommunalt renhållningsbolag, som säger att en kommun inte får lägga ut uppdrag på sina egna bolag utan föregående offentlig upphandling. Att hänvisa till undantag i EG-rätten hjälper inte. EU:s regler förutsätter nämligen att undantagen medges i den nationella lagstiftningen. Några sådana finns inte i den svenska lagen om offentlig upphandling, vilket kan ställa till problem för till exempel det nya gemensamma VA-bolaget för KFV-kommunerna.
Kommun- och landstingsförbundet kräver nu att lagen om offentlig upphandling ändras. Och kommunallagen har sedan länge under hand modifierats- i kommunpolitikernas intresse.
Men lagarna har en gång stiftats i medborgarnas intresse. Hur säkert är det att kommunpolitikerintresset sammanfaller med medborgarintresset?
Så jobbar vi med nyheter