Fotot har en sådan där lätt brunaktig ton och lägger ett nostalgiskt skimmer över rummet.
Bilden är tagen under vad jag antar är en båttur genom Stockholm. Svenska flaggan och byggnader skymtar lite i bakgrunden. Kanske är jag åtta, nio år på bilden, kanske är det taget rätt nyligen efter att vi kom till Sverige, 1986.
Jag har inget minne från själva turen, och frågan fastnar mellan tanke och ord, hittar ro i att fundera.
Fler bilder, från skolavslutningar, en ny cykel, släktträffar. Jag hör musiken, pudelrocken, känner kassettbanden i handen och minns hur jag var så noga med att få klippa luggen så där så att en del av den stod rakt upp.
Skrattar lite åt just det minnet men kan inte neka till att prylarna och kläderna talar till mig än i dag och väcker positiva minnen. Men nostalgins dilemma, om man ska tro forskarna, är just att vi riskerar att renodla det positiva. Inte bra att blir för nostalgisk alltså, hellre ska man nöja sig med att titta tillbaka, men samtidigt se nuet och planera framåt. Med de tankarna läggs fotolådan åt sidan. Men inte utan att jag först tittar en till gång och njuter lite extra av det ljuvliga 80-talet.