Nära mitt föräldrahem låg Göta Roséns sommarhus Sveaborg och för mig var det en riktig sagoborg. Det var ett äventyr som liten att göra sig ett ärende dit. Jag knackade på med en blombukett i handen eller några gösar från pappa och var alltid lika välkommen.
Göta Rosén gick på tvärs mot allt jag visste om tanter. I min barndomsvärld hade de papiljottrullade lockar, blommiga klänningar och stekte köttbullar.
Det gjorde inte Göta. Hon drack whiskey, hade stora hornbågade glasögon, gick i långbyxor och var klok som en bok och slagfärdig. Till saftglaset serverade hon rafflande storys om roadtrips i Amerika och om man någon gång undrade om det var bättre förr fick man ett rungande nej till svar.
Jag minns ännu hur härligt det var med en vuxen som inte behandlade en som ett barn, som lyssnade intresserat och tog en på allvar.
På min studentmottagning dök Göta upp. I paketet hon överräckte fanns ett vackert etui med två exklusiva stålpennor och symboliken var kristallklar. Med en vass penna kan man förändra världen. Tack för att du gjorde det Göta!