Årets vårföreställning gick under namnet "Tribute to..." och tanken var att dansarna genom dansen skulle hylla någon eller något. Arbetet med föreställningen började också i god tid.
– Innan jul fick lärarna veta vilket tema vi skulle ha. Då fick de fundera på vad som skulle hyllas. Sedan har de hela vårterminen på sig att arbeta med koreografin, säger Anna Holmkvist-Fridh, danslärare på Dud och en av de ansvariga för föreställningen.
Tanken med årets tema var att det skulle finnas stort rum för danslärarna att lägga in sina egna tolkningar.
– De fick välja helt fritt vem eller vad som skulle hyllas. En valde oss själva, andra valde artister som Michael Jackson och Justin Timberlake. Andra valde olika typer av danser. Det blev lite spritt men det tycker jag är kul, för då blev det lite mångfald.
Hon tror att vårföreställningarna är väldigt viktiga både för eleverna såväl som föreningen. Men även att det ger ett tillfälle att ge dem erfarenhet av scenvana.
– Redan när vi kommer efter sommaren undrar de vad vi ska göra till våren. De är väldigt taggade och älskar det. Att vara dansare betyder också att man kanske någon gång får uppträda inför publik. Därför tror jag det är jätteviktigt att de får stå på scen.
Dansarna som uppträdde under helgen kom från Duds alla dansgrupper. Tjejerna i den avancerade jazzdansgruppen som SN pratade med har alla dansat i flera år. För Josefine Björling var dock själva jazzdansen något av ett bananskal.
– Jag började för att alla streetgrupper var upptagna. Men nu är jag ganska nöjd med det.
En stor majoritet av de som är med i Dud och uppträdde är tjejer. Något som både Anna Holmkvist-Fridh och några av tjejerna i den avancerade jazzdansgruppen hopas på ska ändras.
– Jag tror att det är mycket tradition och lite fördomar som spelar in. Men nu börjar det komma in fler killar och jag tror de är jätteviktiga förebilder. För att dansa är det svåraste och coolaste man kan hålla på med, säger Anna Holmkvist-Fridh.
Hon tror att ett sätt att få in fler killar är att visa upp att de är med och dansar.
– Sedan pågår det en diskussion om hur vi ska nå ut till dem. Om man till exempel ska ha killgrupper så de känner sig mer bekväma. Samtidigt frågade vi oss om det verkligen är bra att segregera på det sättet. Jag tror också på manliga förebilder och nu har vi fått in en manlig danslärare.
Julia Brunnmyra tror att vissa moment som lyft även skulle bli lättare med fler killar i dansgrupperna.
– Annars gör det inte så jättestor skillnad. Men det är mycket roligare med fler killar. När vi var fyra år hade vi en kille på vår första föreställning, men han fegade ur efter det.