Katrineholms-Kurirens första julnummer utkom, som sig bör, den 24 december och året var 1917. Chefredaktören Knut Hellberg basade över en nystartad tidning där tryckpressen slamrade åtta timmar per dag nere i källaren vid Stortorget.
Tidningen hade då formligen armbågat sig in i den brusande mediekonkurrensen i västra Sörmland där flera tidningar redan var verksamma.
Det var inte direkt några muntra tider.
När Hellberg satt och knattrade ner (eller om han kanske handskrev) sin ledare inför julaftonens utgåva av Kuriren så kan han inte ha varit särskilt glad till sinnes. I omvärlden rasade första världskriget. Folk svalt och hade det allmänt jävligt.
Hellberg skrev då så här under den lätt uppgivet suckande rubriken "Ännu en jul":
"Vem trodde den första krigsjulen, att minnet av Frälsarens födelse ytterligare en andra, en tredje och en fjärde gång skulle begås under det ljuvliga budskapets interfolierande av granaters och schrapnels hemska musik, sårades jämmer och döendens suckar på slagfälten, ensamblivna hustrur och barns sorg och ett ve, som övergår även de få neutrala med umbäranden och ångest för morgonendagen? Vem kunde väl tro sådant? Säkert ingen! Inte ens själva krigsivrarna!"
Inte sällan smög sig också eländet med bland glöggdoftande jultexter, som en välgörande kontrast åt julefriden och julglädjen.
Katrineholms-Kuriren kan därför, med vissa krystvärkar, sägas ha blivit född ur en tid präglad av våld och död och blod och smärta.
Snabbspola fram till julen 1934: I Kuriren kunde man då läsa en sant glädjande nyhet: "12 000 barn fingo julklappar vid julfester i Berlin." Där hade det tyska propagandaministeriet haft den stora vänligheten att anordna julfester och självaste "Dr Göbbels" höll ett tal vid en fest i ett gathörn i Berlinstadsdelen Moabit.
Sedan påbörjades julklappsutdelningen.
Några år senare rådde inte lika muntra tongångar om "Dr Göbbels" och Tyskland.
Vi snabbspolar igen, lämnar Tyskland och tar oss till Katrineholm och året 1940. På julaftonens tidnings framsida tronade Winston Churchill, ännu ett krig var i full gång i Europa och världen, men inte minst andades affärsmännen i Katrineholm "idel belåtenhet" över det goda resultatet vid julhandeln.
En manufakturist talade om att det var den bästa julen någonsin.
Man tycker sig ana att det också hände mer förr, inte minst i julaftonens tidningar.
Snabbspola: 1951 bjöds läsarna på rafflande läsning med rubriker som "Fasansfull julfest krävde minst 41 liv" och "Sprängda kassaskåp i Katrineholm". Det ska tilläggas att den fasansfulla julfesten inte ägde rum i Katrineholm, utan i Tijuana i Mexiko. Men ändå.
Återkommande teman i jultidningarna från 50-talet och framåt var annars trafiken på jul och nya rekord i julhandeln.
1950-talets berömda högkonjunktur yttrade sig bland annat i 1955 års julrubrik: "Katrineholms julhandel har slagit alla rekord i år." Rushen med shopping och paketinslagning ska tydligen ha börjat redan "fem veckor" före jul, intygar en butiksanställd.
Katrineholms-Kuriren har alltid varit en tidning som vurmat för nykterism och är delvis sprungen ur nykterhetsrörelsen i början av förra seklet. Och eftersom julen för många är en riktig suparhögtid så kunde man, helt följdenligt, läsa följande rubrik i 1965 års jultidning som konstaterade:
"Katrineholmarna köpte sprit för 1/3 miljoner kr i julveckan!"
Med det menades de fyra sista dagarna före jul. Renat brännvin och whisky var storsäljarna som fick varmkörda kassaapparater att svämma över av sedelbuntar på systembolagen, enligt artikeln. Dock hade starkölet fått stå tillbaka för det nyligen frisläppta mellanölet.
Snabbspola fram till 1968 då tongångarna var annorlunda. Julrushen hade inte ökat alls, menade flera handlare i jultidningen. Varken Tempo, Domus eller Axelssons hade märkt av någon skillnad mot året innan. Den enda butiken som redovisade en ökning var Martins bosättningsaffär som fått anställa en person till.
Något som nämndes 1968 var också "de juldemonstranter som i Katrineholm med plakat och bössor krävt en dämpning av julhandeln till förmån för hjälpbehövande". Dessas möda hade tydligen inte gett något märkbart resultat, slog reportern fast.
Mera sprit blev det 1977 då Jul-Kurren hade följande tjocka rubrik: "I år köpte folk billig julsprit". Den stora nyheten var därmed att folk hellre köpte inhemska alkoholvaror än importerade drycker som var dyrare.
Den mer exotiskt hungrande läsaren kunde i samma tidning också läsa om betydligt varmare trakter och om "Vingåkersgrabben" och "rekordpendlaren" Leif "Julle" Larsson som rest sju gånger tur och retur Vingåker-New Delhi:
"Häromdagen damp globetrottern "Julle" ner hos föräldrarna i Vingåker för att fira jul i fäderneslandet", förkunnade Kuriren. På förstasidan av tidningen 1977 syntes "Julle" på bild, iförd minimala badbyxor på en indisk sandstrand tillsammans med en inhemsk kamrat.
Men frågan är om inte den mest braskande julnyheten i tidningens historia ändå kom året 1981 och med den humoristiska rubriken "Är detta snabbköpet ..?"
"Plötsligt stod det en bil vid kassorna", löd första raden.
En Ford Taunus hade brakat rakt genom entrén till Tempo på Köpmangatan i Katrineholm mitt i julhandeln. Lyckligtvis skadades ingen människa vid olyckan.
"Skräckslagna kassörskor och kunder såg bilen köra rakt in i varuhuset och riva med sig praktiskt taget hela entrén."
– Jag stod och slog in paket när jag hörde hur det brakade till, berättade Ingeborg Falck som jobbade på godisavdelningen som låg alldeles intill entrén.
Bilen hade låg hastighet och föraren tycktes inte göra någon som helst ansats att bromsa, vittnade flera personer om. Tydligen hade chauffören svimmat av och julkommersen fick en abrupt paus.
Snabbspola fram till 1997, som ju inte är så länge sedan, och julhandeln dominerades fullständigt av de japanska elektroniska husdjuren tamagotchi. Samtidigt skyfflade varuhusen ut drivor av CD-skivor (om någon minns dem) till en köpsugen befolkning.
Traditionellt har "Jul-Kurren", som vår tidning kallades bland annat 1977, alltid inneburit en väldig massa läsning. Vid en hastig genomgång av Kurirens julnummer genom åren förefaller det som att tanken måste ha varit att hålla prenumeranterna sysselsatta heeela julen med läsande.
Det är imponerande textmängder som väller fram över sidorna, inte som i dag alls.
Standardinslag i "Jul-Kurren" var ofta några visdomsord av en kyrkoherde på någon av de första sidorna, förstasidan kunde rent av prydas av en längre dikt, som 1940 till exempel, då Ragnar Ekströms dikt "Här är vårt land" hade en central placering. Eller varför inte 1927 då Viktor Myréns inte så lite kristna poem "Ökenvägar" kunde läsas.
Senare ingredienser, av lite mer lekfullare slag, har varit julkorsord, julspel, julknåp och jul-TV.
Huruvida tidningen verkligen kunde sysselsätta hela familjer i juletid med allt från uppbygglig läsning av extremt långa tidningstexter till att knäcka KK-sportens julnötter tillsammans hemma i soffan är naturligtvis svårt att säga i dag.
Frågan är om en kvadratmeter stor novell av, säg, Sven Edvin Salje har så mycket att komma med i en värld där alla lever enligt modernare varianter såsom Netflix och Facebook?
Slutsats: Har du läst den här texten ända hit så är du omodern.
God Jul!