Honorine Hermelin föddes år 1886 på gården Ulfåsa i Östergötland. Föräldrar var baron Josef Hermelin och Honorine von Koch. Modern hämtade sig aldrig efter barnsängen, utan dog då dottern var tio dagar gammal. Flickan döptes efter sin mor och redan som liten satt hon i släden under faderns vilda hästkapplöpningar över vårvinterisarna. Fadern resonerade som så, att körde man tillräckligt fort hann inte isen brista. Som vuxen ville Honorine fortsätta fara ut över bräckliga isar, mot nya stränder.
Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad blev Honorines egen slädfärd. Skolan grundades år 1922 av, förutom Honorine, Kerstin Hesselgren, Ada Nilsson, Elisabeth Tamm och Elin Wägner. Syftet var att av kvinnorna, som året innan fått lagfäst medborgarskap (kvinnlig rösträtt), skapa kunniga och ansvarsfulla medborgare. Honorine Hermelin blev rektor för skolan och var tillsammans med Ebba Holgersson skolans enda fast anställda lärare. Honorine ansågs allmänt som karismatisk och en aning motsägelsefull och att hon valde ett liv så olikt andra kvinnoliv, mötte inget motstånd i släkten. Där fanns både galna genier och som motsats hennes far – en stockkonservativ nykterhetskämpe med förkärlek för vilda slädturer. Gemene man däremot, såg på Honorine med en viss skepsis, eftersom hon var självständig, intellektuell, aristokratisk men radikal, barnlös och större delen av sitt liv ogift.
På skolan var Honorine beundrad av eleverna och ansågs vara en lysande pedagog och föreläsare. Hon var själv inte så förtjust i denna tillbedjan och för att slippa helgongloria klippte hon av sitt långa vackra hår. På de fotografier som finns bevarade är hennes hår mycket kortklippt.
Ägare till gården Fogelstad var Elisabeth Tamm, som vid 25 års ålder år 1905 övertog driften efter att hennes far avlidit. Även sedan barndomshemmet blivit skola skötte hon driften. När hon senare drabbades av sjukdom engagerade sig Honorine i gårdens skötsel.
Åren 1930-1946 var Honorine ledamot av kommunfullmäktige i Julita och dessutom Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande åren 1932-1943. Efter Kvinnliga medborgarskolans nedläggning år 1954, bodde hon kvar på Fogelstad, som hon kallade Lilla Ulfåsa. Under en kort tid var hon gift med religionsfilosofen Vilhelm Grönbech. Honorine Hermelin avled år 1977 i en ålder av 91 år.
Medborgarskolans verksamhet startade i egentlig mening genom den ”urkurs” som anordnades år 1922. Kursen lär ha haft ett samband med att det detta år för första gången satt kvinnor i Sveriges riksdag. Elisabeth Tamm fick då idén att genomföra en medborgarkurs för kvinnor, som skulle ge dem mod och möjlighet att tala om vad de tyckt och tänkte och att åta sig ansvar för det allmänna.
Urkursen tog endast emot deltagare som tillhörde Frisinnade kvinnors riksförbund. När Kvinnliga medborgarskolan startade sin verksamhet tre år senare, skedde det under förutsättning att den skulle stå öppen för alla åskådningar, politiska, religiösa och samhälleliga. Det som erbjöds var treveckorskurser under juni, juli och september. Antalet deltagare per kurs var mellan 20 och 40 med det största antalet i juli. Ämnen som förekom var medborgarskap med historia och psykologi samt muntlig framställning, sång och gymnastik.
Styrelsen hade sin historiska upprinnelse redan i grundkursen. Den utgjordes av fröken Elisabeth Tamm som ordförande, fröken Kerstin Hesselgren som även var ordförande i Medborgarskolans förtroenderåd, dess båda fasta lärare fröken Ebba Holgersson och rektor Honorine Hermelin samt doktor Ada Nilsson och författarinnan Elin Wägner.
[fakta nr="2"]
[fakta nr="3"]
Honorine Hermelin har varit en förebild för Anna Frössevi under hela hennes tid som lärare och rektor.
– Hon är en person jag försöker likna. Hon var en mycket kompetent person, med många goda tankar både om utbildning och om hur man ska leva som människa.
Vad tänker du efter att ha läst porträttet av Honorine Hermelin?
– Hon måste ha varit en stark kvinna, tänker jag – och vet det. Jag har läst om Fogelstadkvinnorna förut. Jag vet också att hon var en duktig talare, att hon hade ett berättande som fick människor att lyssna.
På vilka sätt kan du känna igen dig i henne?
– En sak som är väldigt lika är att hon, precis som jag är, var rektor och undervisande lärare. Och vårt värdegrundsarbete här på Österåkersbygdens friskola är ganska likt det på Kvinnliga medborgarskola, även om vi inte skrivit av det. Honorine Hermelin talade om det goda samtalet, det gör vi med när vi försöker att inte prata om lärare och elev i vardagen utan vara jämnbördiga. Vi talar om att vara medarbetare i sitt eget lärande. Vi liknar också varandra i det att vi försöker göra undervisningen och skolan meningsfull. Vi vill att eleverna tar ansvar för sitt lärande. Honorine Hermelin sa "att väcka men inte styra". Jag försöker också väcka elevernas nyfikenhet.
– Honorine Hermelin hade sitt fiktiva samhälle Kom Te Måtta i kurserna där alla fick prova på olika funktioner i ett samhälle. Det var ett meningsfullt lärande som jag tycker är viktigt. Jag vill att jag som elev ser varför jag gör något. Och jag är stolt över att vi har en skoltidning här på skolan som jag hållit fast vid. Att ge ut den varannan månad till alla hushåll i bygden, 550 läsare, är meningsfullt.
Hade du hört talas om Honorine Hermelin tidigare?
– Jag känner mig arg för att jag INTE hört talas om henne under gymnasietiden på Duveholm eller någonstans i skolorna jag gått här. Det borde vara obligatorisk kunskap! När jag först hörde talas om Fogelstadgruppen var kanske på lärarutbildningen eller när min mamma engagerade sig i kulturföreningen Fogelsta. Då kunde jag inte förstå varför vi inte hört talas om de här kvinnorna. Den här skolan har ju nästan tystats ner. Jag känner en frustration och sorg över det. Kvinnor har plockats bort ur historien.
– I början av min lärarbana var jag med och gjorde ett program till Utbildningsradion om den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelsta. Det var ett försök att barn och ungdomar skulle få kunskap om skolan som är en stor del av vår historia. Jag tror inte vi förstår än i dag hur betydelsefull den var.
Om ni hade kunnat träffas, vad tror du att ni skulle prata om?
– Vi hade haft mycket att prata om! Jag tror vi hade berättat om våra respektive verksamheter, vad vi gör. Vi hade gett varandra tips hur man är en god ledare. Vi hade pratat mycket om en meningsfull skola, om samverkan och om att få alla att trivas. Jag hade nog mest lyssnat. Hon har varit en förebild hela min lärartid, en person jag försökt likna. Jag tror att hon hade gillat det här att vi alla handhälsar på varandra på skolan på morgonen och att vi på fredagar låter eleverna ta plats på scenen och redovisa vad de jobbat med.
Tycker du att samhället är jämställt idag?
– Nej, vi är inte i hamn med lika lön för lika arbete. Men tittar jag på skolan så har det hänt otroligt mycket under mina 24 lärarår. Det är en stor skillnad i hur vi bemöter flickor och pojkar i dag. Det har blivit mer lika. Vi ser också att möjligheterna att vidareutbilda sig allt mindre följer givna könsnormer. Men det finns mer att göra. Just nu har vi en annons ute och söker lärare till skolan, och tyvärr har vi ännu ingen manlig sökande.
Vad är bäst med att vara kvinna?
– Jag tycker det är fantastiskt att vara kvinna. Jag skulle inte vilja byta. Det bästa är att jag kan få barn, men det är ju lika mycket pappans. Så det handlar om det bästa med att vara människa och då är det bästa att få uppleva kärlek och gemenskap.