Hon är blygsam, Gisela Meinhold, när tidningen ringer upp och frågar om räddningsaktionen. Inbakat i blygsamheten finns även det faktum att hon som brandman i beredskap, har sekretess kring de uppdrag hon är ute på. Därför kan hon inte berätta så mycket.
Men klart är att hennes kolleger tyckte att hon hade gjort en hjältebragd.
I torsdags prisades hon som månadens medarbetare på brandstationen i Katrineholm. Hon är den tredje brandmannen som belönas sedan företeelsen infördes tidigare i höstas.
Tidigare pristagare är Leif Fredriksson och Mattias Dahlqvist.
– Det är väl roligt, det är smickrande, säger Gisela Meinhold som nominerades av sina egna kolleger inom räddningstjänsten.
– Det är väl fantastiskt att bli uppskattad av sina egna medarbetare.
Vad var det som hände vid den här olyckan?
– Det var en allvarlig trafikolycka och jag hade turen att fatta rätt beslut.
– Det är kanske inte alla medvetna om, men vi åker ut ensamma på sådana här saker, och ibland kanske det krävs lite mer av oss. Det är snabba och svåra beslut man måste ta ibland och här blev det rätt beslut.
Har du varit med om något liknande tidigare?
– Jag har varit med om dödsolyckor tidigare, men inte så att jag har varit ensam, som nu.
– Många ser oss deltidsbrandmän som någon sorts låtsasbrandkår, men så är inte fallet. Vi utsätts för situationer som ibland är värre än för de ordinarie brandmännen eftersom vi arbetar ensamma.
Samtidigt vill Gisela Meinhold inte placera någon hjältegloria på sig själv.
– Jag gör ju ändå det jag ska göra, det som är vårt jobb. Sedan utsätts man för tuffare situationer ibland än andra gånger, säger hon.
Har ni många utryckningar i Julita?
– I år har det varit alldeles väldigt mycket. Jag har varit ute i dag också. Sedan verkar det som att jag har en väldig förmåga att få larm på mina veckor (skratt). Men ju mer man får åka ut, desto tryggare blir man i jobbet. Även om det inte är så roligt alla gånger.