Depressionerna och oron började i högstadiet. I tonåren, när kompisarna började dricka på helgerna, dövade Johan sin ångest med alkohol. Ungefär samtidigt kom lugnande läkemedel och droger in i bilden. Från det att skoven av nedstämdhet och depression började tills dess att Johan fick en diagnos gick det nästan ett decennium. Då, när Johan var drygt tjugo år, hade han under flera års tid varit inskriven hos beroendevården och till slut tackat ja till behandling med antidepressiva läkemedel. Men det slog inte rätt.
– Han fick en psykos av medicinen, berättar Johans storasyster Helena. Först blev han väldigt hög på den och mådde lite för bra, men sen kraschade han. Man ska inte medicineras med det läkemedel han fick när man är bipolär, men det gjordes aldrig någon ordentlig utredning innan läkemedlet skrevs ut så ingen visste att han var bipolär. Hade man gjort en utredning hade det kanske varit annorlunda i dag.
På psykosmottagningen gick en läkare tillbaka i Johans journaler och såg ett mönster som pekade mot bipolär sjukdom, det som tidigare kallades manodepressivitet. Den som har bipolär sjukdom svänger i sinnesstämning och har ofta växlande maniska perioder och perioder av djupa depressioner. Sjukdomen delas in i två typer.
– Johan är bipolär typ 2, vilket betyder att han är mer depressivt lagd och att han inte blir manisk på samma sätt som personer med typ 1, säger Helena. Han får sina skov ungefär var tredje månad. Då är han jättedålig och orkar inte träffa människor eller gå hemifrån.
I dag har det gått sex år sedan Johan fick diagnosen. De senaste åren har han varit inskriven hos akutpsykiatrin, öppenpsykiatrin och beroendevården. Trots medicinerna som stabiliserar sinnesstämningar, det vill säga som håller uppe det låga och nere det höga, har han återkommande stark ångest. Och med den bakgrund som Johan har med sig får han enligt Helena inget kompletterande läkemedel när han har sina depressiva skov.
– Eftersom han självmedicinerade som yngre så betraktas han som missbrukare i vården, han får inget mot ångesten eller för sina sömnsvårigheter eftersom det kan vara beroendeframkallande. Jag stångas för att han ska få hjälp när han mår sådär dåligt. Jag vill att han ska få en plan och terapi, men det är som att han fått en stämpel att han är missbrukare och att de inte vill släppa honom vidare från beroendevården.
Inom beroendevården får Johan lämna prover för att visa att han är ren. I journaler från senaste åren är de flesta provsvar negativa, det vill säga att det inte finns någon substans i blodet, men vid några tillfällen har provsvaren varit positiva.
– Det är när ångesten blivit för mycket som han fått ett återfall, för att han inte får annan hjälp. Han har fått valium av en släkting någon gång.
[fakta nr="1"]
Helena märker när skiftningen sker, när Johan börjar dras ned i något igen. Då blir samtalen mörkare och Johan går in i sin bubbla. Då blir Helena orolig för Johans liv.
– Där är allt bara lågt, lågt, lågt. Jag blir jätteledsen av att han mår så dåligt, jag är rädd och bara väntar på det här samtalet - att nu är det kört liksom. Men vart ska man vända sig för att få hjälp? Jag har snart ingen energi kvar, nu känns det som att jag går på ångorna. Jag får bara kalla handen och han får inte byta landsting, det känns som att alla enheter inom psykiatrin motarbetar en.
Johan får medicinering för bipolär sjukdom och är inskriven inom psykiatrin hos beroendevården. Finns det en möjlighet att han får den vård som kan erbjudas honom?
– Det kan aldrig vara möjligt att man ska låta en människa må så dåligt som han gör. Nej, han får inte den vård som han ska ha.
På Sörmlands sjukhus finns ett flertal psykiatriska kliniker med olika inriktning. Inom akutpsykiatrin vårdas personer som tillfälligt har ett mycket akut vårdbehov. Inom öppenpsykiatri erbjuds personer över 18 år specialistpsykiatrisk bedömning, utredning och behandling. Beroendevården riktar sig till personer med beroendeproblematik i kombination med en psykiatrisk diagnos. På psykosmottagningen behandlas personer med psykotisk problematik.
Vi har valt att kontakta psykiatrin i Eskilstuna eftersom den mottagningen är störst i länet. Sofia Frigell är verksamhetschef för psykiatrin på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
– Jag kan inte uttala mig om enskilda patienter men generellt sett så är samsjuklighet ingenting ovanligt inom psykiatrin, alltså att personer behöver vård både för en psykiatrisk diagnos och för ett beroendetillstånd, säger Sofia Frigell. För en patient med den samsjukligheten är det helt rätt att få vård inom beroendevården, eftersom där finns läkare som är specialister inom både psykiatri och beroendetillstånd.
Enligt Sofia Frigell brukar en person med bipolär sjukdom och ett samtidigt beroende kunna få medicinsk behandling för sin bipolära sjukdom. Hon framhåller att det samtidigt är viktigt med uppföljning av patientens beroendetillstånd.
– Det är vi som ansvarar för att det blir en medicinskt säker behandling och då kan vi inte bortse från att det finns ett beroendetillstånd, man kan inte blunda för det ena eller andra utan måste behandla båda för att få en bra vård. Om man har en pågående läkemedelsbehandling och kombinerar den med alkohol eller andra droger så kan det innebära allvarliga risker för patienten, det är därför vi är så noga med att följa upp beroendetillståndet.
En patient som varit inskriven hos beroendevården kan gå över till öppenpsykiatrin, om vården anser att personen har kommit ur sitt missbruk.
Det hörs ibland röster om att det är en hög tröskel för att få hjälp av öppenpsykiatrin. Hur lång tid tar det att få hjälp?
– Jag kan inte svara på hur många veckor det tar, men det tar väl lite längre tid än vi skulle önska. Vi jobbar hela tiden med vår tillgänglighet och våra väntetider och med att rekrytera fler experter i psykiatri.
Enligt Sofia Frigell erbjuds stöd till anhöriga inom psykiatrins enheter. Men något anhörigstöd menar Helena att hon inte blivit erbjuden.
– Häromveckan blev jag tipsad av en bekant om en föreläsning för anhöriga till personer med bipolär sjukdom. Där hörde jag talas om att man kan få stöd som anhörig. Och för några veckor sedan fick vi i ett annat sammanhang reda på att man kan begära en SIP (samordnad individuell plan). Då kallas personer från flera enheter inom landstinget till ett möte för att lägga upp en plan, och nu har vi fått till ett sånt möte.
Helena och Johan heter egentligen något annat.