‒Jag är i botten en riktig hästtjej men vi har alltid haft hund i familjen under min uppväxt. Min favorit är överlevaren, min bulldog som heter Castro. När veterinären opererade trånga luftvägar gav han honom fem-sex år att leva, nu är han femton år och den jag avhandlar dagen med när jag kör hem till Norrköping. Han har hört precis allt, berättar Annelie Övermark.
Hur kom det sig att du började klippa hundar?
‒Jag har arbetat den största delen av mitt liv inom restaurang- och krogbranschen. Till slut tröttnade jag på att jag var tvungen att vara glad och social precis hela tiden. Då började jag se mig omkring efter något annat, fick höra talas om det här, tog ett lån och gick en utbildning. Efter tre veckor kände jag att det var det här jag ville hålla på med.
När startade du ditt företag?
‒Det hela började när jag bodde i Norrköping 2006 men så flyttade jag och min dåvarande man till Strångsjö. Jag hade haft Katrineholmskunder redan när jag var i Norrköping men efter flytten fick jag av naturliga skäl fler kunder från Katrineholm. Från början klippte jag hemma, men med flera kunder fungerade det inte, så jag fick öppna en salong på Djulögatan i Katrineholm. Nu bor jag med barnen i Norrköping sedan tre år men har behållit salongen i Katrineholm. Barnen är hos mig varannan vecka så de veckor jag inte har barnen kan jag även ta kvällstider.
Var det svårt att lära sig klippa hund?
‒Grunden var inte så svår men så gäller det att få till finliret, att få till finishen under arbetet och att pälsen är ren och då gäller det att ha ett schampo som gör rent.
Tar du hand om allt när det gäller hundars pälsvård?
‒Ja, nästan, jag både klipper och badar hundarna här, jag har dragit ned på trimhundar där pälsen rycks. Det frestar så mycket på händer, armar och axlar och jag vill inte få arbetsskador av det. Alla hundfrisörer drabbas av detta.
Vilken är den största nackdelen i jobbet?
‒Det är nog statusen, att få förståelse för att min tid räknas som alla andras, jag har hyra och utrustning som ska betalas, skatter och försäkringar. Även jag vill ju kunna leva.