Den röda villan på Brenäsvägen ser vid första anblicken ut som vilken som helst. Men redan innan vi ringer på dörren anar vi ett intresse för natur och skapande. Stora och små krukor rymmer ett potpurri av levande växter, stenar och torkade frukter.
Barbro Pettersson öppnar och välkomnar oss in. Hon är inte pigg på att själv vara med på bild, men visar i stället gärna det hon skapat.
Villan ritade hon och hennes man själva i början av 70-talet. Mannen Ove var snickare men gick bort för sju år sedan. Men många av hans verk lever kvar i huset, tillsammans med hustruns.
Även om ytorna är öppnare än i samtida hus, lever 70-talsdoften kvar. Men som motpol till de mörka golven och taken, låter Barbro trädgården nästan sömlöst vandra in i vardagsrummet genom de stora fönstren. En stam från grannens tall och tre rader med växter gör att gränsen mellan ute och inne inte är alldeles självklar.
— Jag brukar säga att jag har inga möbler, jag har blommor i stället. Och folk brukar säga att jag har mysigt och hemtrevligt hemma.
Det är här, i vardagsrummet bland alla växter som Barbro mår som allra bäst. Här tänder hon i den vita kakelugnen och slappnar av.
— Det är ju mycket skönare här än att sitta och titta på tv, säger hon.
Men lika ofta sitter hon i sin lilla verkstad. Den göms i ett litet rum innanför köket. Hon vill knappt att vi tittar in för att det är så stökigt. Men sanningen är att det är betydligt prydligare än i de flesta skaparrum. Det är här hon skapar alla detaljer till sitt hem, allt utifrån vad naturen ger.
— Jag har ju hela skogen bakom mig och är ofta ute och plockar mossa, stenar och gud vet allt. Jag ser saker som jag vill göra något av.
Resultatet syns överallt i hemmet. Stilfulla skira kronor av rönnbär och björnmossa, blyga dockor av lin, arrangemang med japanska lyktor, en stor golvvas med ormhassel, någon ljus vävd bonad. Men också lite mer galna saker som en torkad banan hon hittade i sonens ryggsäck och en skorpion som varit död i många år.
— Det finns så mycket vackert i naturen. Och det behöver inte vara så märkvärdigt, ett arrangemang med mossa och stenar kan vem som helst göra.
Den trendigt vita och avskalade inredningsstilen ger hon däremot inte mycket för.
— Nej det är så sterilt! En pryl här och sen är det tomt, säger hon med avsmak.
Snart ska hon ut och plocka granris till en julmatta. Det blir nog några tomtar av garn och ull till barnen också. Hennes mest aktuella projekt är dock utomhus. Den lilla dammen i trädgården håller på att växa och ska få ett vattenfall. Mitt i vattnet har hon sparat ett helt kalt päronträd som ska smyckas med klättrande klematis och murgröna.
Hon visar också ett litet trähus som ser ut som ett fågelbord — men det ska fyllas med ihåliga pinnar och bli ett bibo. Ett humlebo och ett fjärilsbo står också på trädgårdens agenda.
— Min inspiration kommer från naturen och jag vill lära mig nytt hela tiden. Så fort jag är ledig så gör jag någonting, det är en livsstil. Jag är pensionär så jag gör bara roliga saker och väljer bort det tråkiga. Man måste få unna sig det när man blir gammal, säger Barbro Pettersson.
Att köpa nytt ligger inte riktigt för henne. Då ska det vara något väldigt speciellt säger hon. Men en del loppisfynd blir det. Senast en stor glasburk.
— Den ska jag ha en ljusslinga i till jul. I vår kanske det blir tussilago. Jag är ingen statusprylmänniska. När jag köper en sak så är det något jag kan göra nånting av.