Den har varit betraktad som en kunglig grönsak och hade under medeltiden rykte om sig att besitta mystiska krafter. Det handlar om sparrisen, som just nu har högsäsong. Från början av maj och fram till den 27:e pågår det sparrisfestival i Sverige. Restauranger och odlare slår ett slag för grönsaken, som har höga halter av vitaminer och mineraler, låg kalori- och fetthalt – och förstås väldigt god smak! Eller kanske borde vi säga goda smaker. För sparrisen är inte bara en, utan flera olika sorter, mjukskaliga och hårdskaliga, de som skalas och de som inte skalas. För egen del kan jag bara skilja mellan grön och vit sparris och gillar en krispig, kokt eller grillad grön sparris.
Kollegan berättar att han redan skördat fyra måltider från sin egenodlade gröna sparris och har ätit den smörstekt med lite hyvlad parmesan. Kanske blir det någon måltid till innan han släpper upp plantorna och låter dem gå i blom, för att lägga grunden för nästa års sparrisfrossa.
Kollegan har haft sin sparrisodling i gång lite mer än tio år – och här handlar det bara om odling för husbehov. Den som söker efter Sörmlandsodlad sparris att köpa har det tufft, trots att det där med att odla sparris sannolikt inte är något nytt i våra trakter. Sparris finns omnämnt i trädgårdslitteratur från mitten av 1800-talet. Men hur såg sparrisodlingen ut före 1950-talet? Var odlade man den? Och vem odlade den? Hur åt människor sparris förr? Hur ser gamla tiders sparrisrecept ut? Det här är sånt som Sparrisuppropet tagit reda på med hjälp av människors inskickade berättelser och vittnesmål från egna trädgårdar och familjealbum, förstår jag efter lite sparrisläsning på nätet. Inspirerande läsning som får vilken sparrisälskare som helst att vilja prova nya sparrisrecept till kvällen.