Han hittar orden lätt och pratar i ett lättbegripligt bildspråk. Som när han beskriver sig själv som "en lagom tjock man i sina bästa år". Han säger sig inte ta så stor plats, men inser att han nog hörs ganska mycket.
- Jag är inte rädd för att debattera och diskutera. Jag vågar stå för vad jag tycker.
Han föddes i Västerås, växte upp i Leksand, bodde en tid i Borlänge, pluggade i Stockholm, gick i land i Helsingborg och hamnade så småningom i Katrineholm.
Precis som sin far valde Pontus sjömansskola och mönstrade på sin första båt innan han ens fyllt 18. Efter tre år gick han i land och hamnade i Helsingborg, sadlade om till plåtslagare och svetsare. Där fick också idrotten mera utrymme.
- När jag växte upp i Leksand var det självklart att spela ishockey. När jag kom till Helsingborg började jag spela amerikansk fotboll i West Coasters.
Pontus var linebacker i försvaret, bland annat ett år i Superserien och var snuddande nära landslaget flera gånger.
När hans halvbror Christian lockade med jobb i Katrineholm och gå in i företaget Opening Mälardalen år 2000 nappade Pontus. Här återföll han till ishockeyn.
Äldsta grabben spelar innebandy, de övriga tre lirar ishockey. Pontus är med på alla deras träningar och är även lagledare för P95/96. Inte så konstigt då att 40-årsdagen får stå lite grann tillbaka.
- Ja, det är ju träning ...
Firandet får vänta. Det ska bli en fest i vår och i december åker hela familjen på en månadslång semester till Thailand. Då får Pontus chansen att leva ut sin avslappnade attityd som vare sig jobbet eller idrotten tillåter. Den visar sig emellanåt hemma i Baggetorp och den stora trävillan från 1923 också.
- Jag är ingen trädgårdsslav. För några år sen hade jag ingen lust att klippa gräset. Det fick växa och jag textade en skylt "naturreservat" och slog ned på tomten. Det blev faktiskt ganska vackert och vi hade bland annat elva sorters humlor.