Christina Andreae tog sjuksköterskeexamen 1994 och har arbetat inom Landstinget Sörmland sedan dess. I dag är hon sjuksköterska på hjärtintensiven på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Men bara halvtid, resten ägnar hon åt sin forskning om tappad aptit vid hjärtsvikt.
Det är nämligen ett vanligt problem bland hjärtsviktspatienter att de tappar matlusten och därmed blir undernärda. Christina Andreae har därför studerat ett instrument som skulle kunna användas för att mäta aptiten hos patienterna.
– Undernäring ökar risken för fallolyckor och leder till tappad muskelmassa. Då orkar inte patienten följa de fysiska rekommendationerna som faktiskt lindrar symptomen. Det leder till sämre hälsa och därmed också en sämre prognos för patienter med hjärtsvikt.
Det blir en ond cirkel?
– Ja, precis. Det är allvarligt och därför känns det här viktigt, säger Christina Andreae.
Instrumentet består av frågor som ställs till patienten. Utifrån svaren kan vårdpersonalen se om patienten riskerar att bli undernärd och då sätta in förebyggande åtgärder tidigt för att motverka drastisk viktnedgång.
– Jag hoppas att det ska gå att använda i vardagen, det är syftet. Forskningen ska komma patienten till godo.
Christina Andreae fick upp ögonen för forskarvärlden via en kurs på Mälardalens högskola år 2000. Den handlade om just det, att koppla forskning till patientvård. Den inspirerade Christina Andreae att starta ett vårdutvecklingsprojekt och att söka medel från landstingets forsknings- och utvecklingscentrum, FOU.
Sedan tog det fart. Vid sidan av passen på hjärtintensiven läste Christina Andreae in en kandidatexamen och därefter en magister inom hjärtsjukvård. Sedan 2010 går hon på forskarprogrammet vid Linköpings universitet. Nästa år är det dags att disputera.
– Jag är superredo, det ska bli kul att slutföra det här, säger Christina Andreae.
Hennes forskarutbildning har tagit åtta år i stället för fyra, i och med att hon kombinerat forskandet med jobbet på hjärtintensiven. Men med facit i hand skulle Christina Andreae inte vilja haft det på något annat sätt.
– Det har krävts hårt arbete och mycket planering för att få ihop det men det är det värt.
– Det finns ett glapp mellan forskningen och det kliniska arbetet i dag. Därför har det varit viktigt för mig att vara kvar på kliniken. Jag brinner för att förbättra patientvården och då måste forskningen kombineras med det kliniska arbetet.
Enligt Christina Andrea är det inte så vanligt att sjuksköterskor disputerar. I Sörmland är de bara några få, säger hon.
– Det finns ingen tradition av att forska som sjuksköterska. Det gäller att man får förtroendet och möjligheten som jag har fått och det är jag så tacksam för, säger hon.
Det är landstingets FOU-centrum som har finansierat hennes utbildning och på hjärtintensiven har de gjort det möjligt för henne att vara borta på halvtid.
– Utan stöd hade det aldrig blivit av, säger Christina Andreae.
Hennes handledare på Linköpings universitet har också betytt mycket under resans gång, säger hon. Christina Andreae lyser av stolthet när hon berättar om sin forskarkarriär.
– Jag har fått kliva utanför min komfortzon många gånger under de här åren. Jag har åkt på seminarier, kurser och skrivit artiklar som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Christina Andreae hoppas nu att landstinget Sörmland ska ta vara på den vetenskapliga kompetens som hon och andra forskande sjuksköterskorna får med sig. Det är en tillgång som skulle stärka landstinget som arbetsgivare men också vården för länets invånare, menar hon.
Christina Andreae lyfter Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg som exempel. Där har de infört en ny titel, översjuksköterska, som är riktad till just sjuksköterskor som har en doktorsexamen. Det handlar om att det generellt finns dåligt med karriärmöjligheter på sjukhusen och att sjusköterskorna därför väljer att söka sig till andra arbetsplatser.
– Jag vill fortsätta göra karriär med min forskning och samtidigt jobba kliniskt. Men då vill jag att mina åtta år av utbildning ska komma till nytta, säger Christina Andreae som ser positivt på framtiden.
– Jag känner att jag har hamnat rätt. Jag vill fortsätta arbeta för att flytta fram gränserna och förbättra patientvården, säger Christina Andreae.