Järnbruket i Högsjö fanns i över två hundra år innan textilbruket tog över. Men i dag är det få personer som känner till det. Därför bestämde sig Karin Andersson att skriva en bok. Historien har fallit i glömska eftersom det inte finns några rester kvar av vare sig masugnar eller verkstäder. De få smedjor och bostäder som fanns kvar tog textilfabriken över.
Järnbruket hade en mängd olika ägare och arrendatorer under årens lopp.
– Det var faktiskt en kvinna som satte i gång järnbruket, det tycker jag var stiligt, säger Karin Andersson.
Under tidsepoken 1637 till 1874 skedde en stor samhällsutveckling. Produktionen på bruket ökade stadigt och samhället Högsjö växte upp runtomkring.
– På den tiden fanns olika farsoter och människor led av sjukdomar och svält. Det är intressant att sätta detta i sitt sammanhang, säger Karin Andersson.
Smedernas arbetsvillkor var stenhårda. Det var långa arbetsdagar, för lite mat och de blev döva av alla starka ljud. Om vintern var lokalerna iskalla och de måste ofta ut och knacka is på vattenhjulet. De hade heta härdar framför sig och iskall kyla bakom ryggen och många dog av lunginflammation. Få blev äldre än 50 år.
I arbetet med boken har Karin Andersson gjort studiebesök på andra gamla järnbruk, talat med gjutare och läst böcker och artiklar på internet.
– Själv tycker jag att själva framställningsprocessen av järn är väldigt intressant, säger Karin Andersson.