Att det var KAIK som fostrade talangen var självklart. Hans pappa Carl "Kall-Olle" var med och bildade föreningen 1914 och var själv en skicklig fotbollsspelare.
Redan som tonåring tillhörde Henry Ohlsson de tongivande spelarna i både bandy och fotboll i KAIK, då hemmahörande i bandyns näst högsta serie och fotbollens tredje division (nuvarande division 2).
Efter avslutade studier sökte Henry Ohlsson jobb – och fann det i Västerås. Där tog han själv kontakt med VSK:s bandy och en sagolik karriär tog fart. Henry Ohlsson spelade 23 allsvenska säsonger i följd och medverkade i 220 av 227 möjliga matcher. Som aktiv vann han fem SM-guld och tog ytterligare ett som tränare i klubben 1973.
Bandykarriären inleddes 1941 och avslutades 25 år senare – i matchen mot KSK i Katrineholm 15 februari 1966. Henry Ohlsson gjorde landslagsdebut 1945 och återtog sin plats i landslaget 1960, som 38-åring. Han var 55 när han spelade sin sista bandymatch, med BK30 i division 2.
Även i fotboll blev Henry Ohlsson allsvensk. Han spelade 36 matcher i högsta serien, 700 totalt för VSK innan en skada i en reservlagsmatch 1959 ändade karriären. Dessförinnan hade han också spelat ishockey och ingick i VSK:s lag som kvalade upp i högsta serien 1949.