Efter åtta års skola i Nyköping blev Henry urmakarlärling och hamnade så småning om i Katrineholm. Där stannade han 25 år vid Carlströms ur.
- Fortfarande är klockor och framför allt urverken ett stort intresse. Jag har en liten verkstadsvrå i källaren där jag lagar de klockor jag hittar på loppis. För när jag köper en klocka ska den inte fungera, det vill jag fixa till.
Att gå på loppmarknad har blivit en hobby som Henry kallar "sitt spelbegär". Han söker också ständigt gamla mopeder och motorcyklar. I dag står det fem i garaget och boden, några fungerar, några är nedplockade i smådelar.
När barnen kom fann hela familjen ett gemensamt intresse i orienteringen.
- Jag fattar det inte. Trots att jag växte upp på landet var jag rädd för skogen. Rädd för harar och allt annat som rörde sig. Rädd för mörkret och tystnaden.
Femdagars var inget tvång att delta i, men orienteringsveckan i Idre var obligatorisk i tio år.
- Jag har en kärlek till fjällen som jag fick med föräldrarna. Förra året var jag med mamma Viola, 84 år, när hon deltog i fjällorienteringen i Åre.
Henry vann inga stora titlar, beskriver sin talang med att "benen var snabbare än hjärnan".
För tio år sen insåg Henry att orienteringen hade blivit en rutin. Tävlingar lördag och söndag var lika inrutat som att gå till jobbet på måndagen. Beslutet att lägga av var enkelt att ta. Och underlättades av att nya intressen väckts till liv. I dag går Henry kurser i både akvarellmålning och gitarr. Och så spelar han lite teater i Högsjö.
- Jag målar fantasier, vet inte vad det ska bli när jag börjar. Det gör det ännu mer spännande att se hur målningen växer fram. Skulle jag måla människor blir det bara krystat.
Så numer är det konkurrens om väggutrymmet hemma hos Blombergs. Klockor från olika epoker och stilar får ge plats för akvarellerna. Många i en koboltblå ton, favoritfärgen.