- Ingen sa ett ord om vad som hänt pappa, bara att han var död, säger Ursula Thieme.
Händelsen har påverkat henne hela livet. Det var omvälvande, inte minst för att alla vuxna omkring henne tystade ned saken.
Det skulle inte pratas om att hennes pappa tagit sitt liv. I stället för att försöka förstå resulterade händelsen i en känsla av skuld och skam.
Men saknaden av pappa har påverkat hela hennes liv och fortfarande när händelsen kommer på tal rullar i bland tårarna ned för hennes kinder.
Hon har grubblat, undrat och varit fruktansvärt arg på sin pappa för att han utan ett ord försvann ur hennes liv.
I dag när Ursula Thieme är 60 år har hon förlåtit att hennes pappa tog sitt liv och kan till viss del förstå omständigheterna.
Ursula Thiemes mamma dog i cancer. Pappa ställdes då inför uppgiften att på ensam hand uppfostra fem små barn i ett land som han som vuxen flyttat till just för att han funnit kärleken.
Den kärlek som togs i från honom.
- Pappa måste ha känt sig fruktansvärt ensam och jag kan i dag förstå hans förtvivlan, säger Ursula Thieme.
Därför är det viktigt att människor finns där för varandra, delar sin sorg och att bli lyssnade till och att man som medmänniska vågar stanna kvar i samtalet, i stunden.
Det är ett av de viktigaste budskapen Ursula Thieme vill dela med sig, som medmänniska och inte minst som Sörmlandsordförande i föreningen SPES, Självmordsprevention och efterlevandes stöd.
Om det ska hon, landshövding Liselott Hagberg och överläkare vid psykiatrin vid Nyköpings lasarett Anna Baran och fler andra prata om i dag på Världsdagen för sucidprevention vid Alla Helgona församlingshem.
Varje år tar närmare 1- 500 personer sitt liv. Det är fem gånger fler än i trafiken.
I fjol ökade antalet självmord.
Men det går att göra skillnad, att rädda liv, säger Ursula Thieme.
Och i dag finns mycket mer hjälp att få för barn och anhöriga genom bland annat kyrkan, SPES och inom den psykiatriska vården.
Betydligt mer hjälp än då när Ursula Thieme stod och väntade på bryggan när hennes pappa aldrig kom.