Ett bemötande av vad Mats G Nilsson (M) skriver den 1 juni under rubriken Man måste berätta hela sanningen.
När det nya pensionssystemet infördes, omfördelades betalningsansvaret för vissa pensioner. Av Prop. 1997/98:150 framgår att ansvaret för förtidspensioner och efterlevandepensioner överfördes från AP-fonden till statsbudgeten, och ansvaret för folkpensioner från statsbudgeten till AP-fonden. Enligt tabell 4.18 beräknades under de tre åren 1999-2001 betalningsansvar för netto 17,3 miljarder överföras från staten till AP-fonden. Det var alltså inte AP-fonden utan staten som vann ekonomiskt på omfördelningen. Förtidspensionerna har dessutom inte något med ålderspensionerna att göra, och namnet har också ändrats till sjuk- och aktivitetsersättning. Något annat hållbart skäl för att föra över de 258 miljarderna till staten än att statens ekonomi skulle förbättras, fanns därför inte.
Bromsen har slagit till i år och kommer enligt pensionsmyndighetens prognoser att göra det också 2011 och 2012. För tiden därefter skriver myndigheten: I basscenariot varierar balanstalet omkring 1,0 fram till 2035. Bromsen kommer alltså att slå till minst 10 gånger under dessa år. Varje gång minskar pensionerna jämfört med vad som har varit avsett.
Om Mats Nilsson utgår från att pensionsmyndighetens beräkningar är riktiga, vilket han givetvis borde göra, borde han sluta med att påstå att det svenska pensionssystemet är mycket stabilt.
Göte Nilsson, Björkvik
Ingvar Fridell, Danderyd