Lördagens framträdande lockade mellan 200-300 besökare, en mindre publik än sist Hassle spelade i
Katrineholm. Trots det blev det trångt framför scenen när katrineholmssonen gjorde entré. Längst fram
återfanns såväl gamla lärare som familjemedlemmar.
– Pappa! Varför står du och viftar med händerna så där, ropade Hassle ut i publikhavet mellan några
låtar.
Ett hysteriskt år
Erik Hassle växte upp i Bie, på högstadiet gick han musikklass på Tallåsskolan. Efter tiden på Tallås
flyttade han till Stockholm för att gå på Rytmus musikgymnasium, sedan dess har schemat varit
överfullt.
– Speciellt sista året har varit helt hysteriskt. Jag har varit i 47 stater i USA och samtidigt hunnit med tre
turnéer.
Har du haft tid att reflektera någonting över vad som egentligen har hänt?
– Periodvis har man hunnit fundera lite. Men det känns som att jag får spara det till senare.
Gåshud av Drottninggatan
För honom var lördagens spelning också en möjlighet att återse den stad han växt upp med.
– Jag fick gåshud när jag satte min fot på Drottninggatan idag, det var första gången jag gjorde det i
dagsljus sedan slutet på nian, säger Erik Hassle.
Hur har uppväxten påverkat dina låttexter?
– Texter är för mig lättast att skriva om det är byggt på vardagliga situationer. Jag tror allt på senaste
skivan på något sätt påverkats av tiden i Katrineholm.
Valet att söka till en av Katrineholms musikklasser är något han idag är mycket nöjd över att han gjorde.
– Högstadiet var den delen av skolgången som kändes längst. För mig innebar den tiden en massa
utveckling. Järvenskolornas musikklasser håller en väldigt hög standard, säger Erik Hassle.
I publiken fanns Andreas Hollsten, en av Erik Hassles musiklärare sedan tiden på Tallås.
– Jag är inte det minsta förvånad över att han har kommit så här långt. Samtidigt är jag övertygad om
att resan inte slutar här på Safiren, han kan bli hur stor som helst, säger Andreas Hollsten.
Hemliga framtidsplaner
Vad som händer i framtiden har Hassle redan planerat.
– Jag har absolut planer, men tyvärr är de hemliga. Jag vågar inte avslöja vart jag ska men det kommer
ni märka med tiden.
Kanske dröjer det inte allför länge innan han står på Safirens scen igen.
– Jag tror, nej förresten jag vet, ni är den bästa publiken. Vi syns om ett år igen!