Det är inte bokföring Sara Karlsson sysslar med strax före stängningsdags. I sin laptop gör hon Klimatkollen, spårar sina avtryck på miljö och klimat. Passande, kan tyckas, då hon sitter på Mums café & mat, ett grönt alternativ för den som vill ta en fika eller en bit mat i centrum.
Men detta är inget miljöreportage. Inte heller ett näringslivsknäck, för Mums är mer än ett företag. Det är en övertygelse. En filosofi. Ett sätt att visa att vägen till människans hjärta kan gå genom magen utan att något enda djur lagts på slaktbänken.
Mums är ett vegankafé. Här serveras inget med animalier i.
– När jag hade provat att bara äta veganskt fanns inga argument för att gå tillbaka till kött, säger Saras kollega och mamma Susanne Karlsson Ström.
– Det känns osmakligt att tänka att det är någon annans muskler man äter, beskriver Mariana Ljunggren som kilat ner från köket.
Så har de inte alltid resonerat. För tre år sedan gjorde vännerna och Dud-kollegerna Susanne och Mariana så som 90 procent av befolkningen: bredde smör på mackan och stillade hungern med en hamburgare.
Då hade Sara varit övertygad vegan i flera år.
– Jag kände att något var fel redan som liten när jag förstod att det var hästkött jag satt och åt. Först blev jag vegetarian men insåg efter ett tag att det inte är etiskt försvarbart att äta ägg och mjölkprodukter heller. Man måste inse vidden av alla djur som exploateras för att producera mat vi inte behöver.
Hon peppade Susanne och Mariana som utmanade varandra med en vegansk månad.
– Först tyckte jag att allt smakade havre! skrattar Mariana. Men ju fler olika produkter jag prövade och lärde mig krydda, desto mindre tänkte jag så.
– Jag blev otroligt påverkad av Sara, hennes sambo och mitt barnbarn. Jag tänkte: ”Vad ska jag svara Doris den dagen hon frågar mig varför jag inte äter veganskt?”, säger Susanne.
De klarade utmaningen och såg inget skäl till återvändo. I takt med att de fick smak för det veganska köket stärktes avsmaken för det storskaliga utnyttjandet av djur till föda. Mariana förstår inte hur vi i ena stunden kan ge vår katt eller hund kärlek, och i nästa stund sätta gaffeln i en gris eller ko.
– Vi vill så gärna ha den där Bullerbyidyllen av hur djuren har det. Men den bilden och hur köttindustrin ser ut är två skilda världar. Vi konsumerar 50–60 kilo kött per person om året. Det är inte försvarbart att föda upp djur till sådana mängder.
Köttätarens föreställning om att veganskt käk är smaklöst, trist och lämnar ett hål i magen är felaktig, menar Mumstrion. När de i somras öppnade kaféet var det för att påvisa motsatsen.
Deras vurm för att baka och laga mat åt andra började som en hobby. Första stegen togs på ETC solpark, där de med framgång lät både allmänhet och slutna sällskap smaka. Ett cateringuppdrag till en hiphopfestival fick dem att starta företaget vid sidan av ordinarie jobb.
Då lagades all mat i ett godkänt kök hemma hos Susanne. Där hade de planer på ett kafé i trädgården, men så kom chansen att hyra lokal på Stortorget. Responsen har varit god, tycker de. Veganska kaféer är en sällsynthet även i storstäderna. Bland kunderna finns både de som värnar djurens rätt att inte bli mat, och de som bara är nyfikna på hur en vegansk bakelse eller matpaj smakar.
Det finns också de som vänt i dörren. Susanne berättar om den tyska turisten som blev förargad när han insåg att maten han beställt till familjen var vegansk. Han vägrade äta och dricka av sojamjölken.
Det är fortfarande kontroversiellt med veganism. Samtidigt går mattrenden i samhället mot mer grönt och färre animalier.
– Jag tror att det kan bli en tipping point när man börjar inse hur tungt ekonomiskt belastad köttindustrin är. Vi vill naturligtvis att det ska finnas lantbrukare, men att de ska odla soja och quinoa i stället för att använda enorma markytor till djuruppfödning, säger Mariana.
Mums ser framtiden an med tillförsikt. Där råder ingen brist på idéer om hur filosofin bakom kaféet kan utvecklas. Ägarna planerar en ”nyfiken på”-kväll och att börja sälja veganska råvaror i linje med deras egen smak. Att det lackar mot jul sätter förstås fantasin i spinn:
– Vi kanske ska sälja kokböcker som julklapp? Veganska chokladkalendrar till barnen? Vi pratar också om att ta fram en jultallrik. Det är trots allt sälja vi ska göra, säger Susanne.
Men inte till vilket pris som helst. Mums kompromissar inte med veganismen för att få fler kunder, säger Sara:
– Det vore att bryta mot vår etiska övertygelse. Vem vet? Samhället kanske inte är redo för ett veganskt kafé. Men då har vi i alla fall försökt.