Nu snackas det om frösådden som genomförts i var och vartannat hem i små krukor, tomatplantor som ser dagens ljus efter att ömt ha lockats upp av de allt ljusare dagarna. Fram i juni, när frostrisken är över, ska de planteras ut. Sen ska förhoppningsvis solen och värmen komma i lagom stor dos så att plantorna tar fart och växer.
De ska tjuvas i bladvecken, för att inte bli bestulna på onödig växtkraft. De ska vattnas kväll efter kväll så att frukterna frodas, mognar och sen kan avnjutas, sådär lagom röda och med en fantastisk smak. Det finns få saker som är så goda som en hemodlad, solvarm tomat. Men jobbet som ligger bakom den är inget som lockar mig... Jag kan därför meddela att jag inte har några små plantor i krukor i fönstren eller i miniväxthus.
Jag är en glidare som brukar få ett gäng plantor av duktigare trädgårdsamatörer när de är tillräckligt stora att plantera ut. Det är plantor som jag sedan aldrig tjuvar tillräckligt, men plikttroget vattnar, trots att tomaterna aldrig brukar hinna mogna innan höstkylan kommer. Jag funderar därför skarpt på att lägga ner hela odlingskonceptet.
Det enda som får mig att tveka just nu är nyheten om appen som ska hjälpa en att fixa både vattning och gräsklippning på distans, från till exempel en solstol på stranden. Kan den ordna med lagom sol, gödning och tjuvande också så kan det hända att tomathandlaren på torget just förlorade en kund igen.