Åldern spelar ingen roll för hur roligt man tycker det är att spela fotboll. Men med tiden orkar man inte lika mycket, är inte lika snabb och skadebenägenheten har tyvärr blivit några hundra procent större.
Men vad spelar det för roll? De har ju skitkul tillsammans!
Det handlar om ett gäng tjejer som samtliga har spelat aktiv fotboll en gång i tiden, de flesta i Värmbol, men det fanns tjejer från många småklubbar representerade på Backavallen när frågan ställdes.
Den som varit med längst är antagligen Lisa Skoog. Hon gjorde A-lagsdebut i Värmbol som 11-åring(!) 1972, alltså för 45 år sedan. Men placeringsförmågan, steget och touchen fanns där fortfarande.
En annan veteran är Fia Odre som fortfarande älskar att spela fotboll:
– Jag har aldrig gillat att springa, men rullar någon ut en boll så är jag så lättlurad att jag springer på allt, skrattade hon.
Hon var även glad att någon hade fixat nya västar till den här träningen:
– Förra gången hade vi fått juniorernas västar och det blev liksom lite trångt, tyckte hon.
Lisa Sund berättar att det varit olika mycket folk på sammankomsterna.
– Första gången var vi bara sex spelare, men vi har ofta varit, som nu, 14. Och det är flera som har varit med tidigare som inte kom i dag.
Lisa Sund framhåller att det nu finns ett trevligt kamratgäng som alla har slutat spela fotboll för flera år sedan och som nu träffas en gång i veckan på onsdagar på Backavallen och bara lattjar och har hur kul som helst.
Hit är alla välkomna, men man måste förstås bli medlem i DFK Värmbol för att försäkringar och sådant ska gälla vid eventuella skador. För skador får man erkänna att det faktiskt blir.
När huvudet säger en sak, men benen inte är riktigt lika alerta som för några år sedan, då blir det lite sträckningar, vrickade fötter och lite allmän stelhet både här och där.
Men vad spelar det för roll, tycks alla tänka. Det är ju så förbaskat kul att få sparka på den där runda saken och minnas tillbaka hur det var förr i tiden.