- Ja, för första gången ska jag trampa de 30 milen som motionär.
Det har gått 25 år sedan du slog igenom och kom från ingenstans och tog guldet i junior-SM i Västervik.
- Så länge sen är det. Det blev guld både i tempoloppet och i lagtempot tillsammans med Johan Nordskott (då Karlsson) och Patrik Bodegren.
Vad hände efter gulden?
- Jag fortsatte tävla på elitnivå fram till 1998. Jag var inte så stark uuppför utan en utpräglad tempocyklist som gillade släta, snabba banor. Därför tävlade jag mycket i Belgien där jag vann några lopp. Här hemma blev det segrar i bland annat stora Östgötaloppet.
Du har ju blivit idrottsfarsa till två duktiga söner, Dennis i kanot och Emil i simning. Varför återfallet att börja cykla?
- Jag fick för mig att jag skulle ta Klassikern och simmade Vansbro och sprang Lidingöloppet förra året. Sen blev jag skadad inför Vasaloppet och för att hålla igång träningen började jag köra motionscykel. Och det var ju riktigt kul ...
Har du kört Vätternrundan tidigare?
- Jag tror att jag gjort tre eller fyra starter, men bara kommit i mål en gång. Då blev tiden sex timmar och 50 minuter. I år blir första gången som motionär och jag siktar på en tid runt nio timmar. Jag borde klara det, har ju 300 mil i benen.
Men du missade Klassikern, ska du börja om och göra ett nytt försök?
- Aldrig. Jag springer inte Lidingöloppet en gång till. Då lutar det nog mera åt comeback på cykeln. Det lockar mer och mer och nu får jag köra i veteranklassen H40.