När jag ska ta ett dopp pekar ett litet barn storögt mot mig och frågar: Vad är det dääär??
Redo för fintillställningen pickar en annan på mig och undrar: vad är det du har där egentligen?
I Stadsparken i Katrineholm kommer en man fram till mig: Marie, får jag bara fråga, vad är det egentligen du har där?
Alla fäster blicken på den runda grejen som sitter på baksidan av min överarm och den leder ständigt till frågor och funderingar. Vad är det? Och varför finns den där? Vem är jag egentligen? Eller kanske: vad är jag?
Det ser ut som en liten dosa, stor som en gammaldags femkrona. Den för tankarna till något lite robotaktigt. Som om jag kanske är en varelse, styrd av en dator. Eller är jag något skapat av en modern Doktor Frankenstein?
På sätt och vis är allt det där sant – för den styr mig, den där lilla dosan. Den smarta uppfinningen som finns på min kropp påverkar hela min tillvaro, i solsken som regn, sommar som vinter. Den sätter mig i kontakt med det inre och bidrar till existentiella diskussioner i de mest oväntade situationer. Öppnar en dörr till livet självt, precis som i Mary Shellys science fiction roman ”Frankenstein” som i år firar 200-årsjubileum. Huvudpersonen i den klassiska romanen studerar naturvetenskap och i första hand kemi. Han vill lära sig allt om kroppens uppbyggnad, om dödens och livets principer.
De forskare, som likt doktorn i Shellys roman nyttjat sitt medicinska och naturvetenskapliga kunnande för att utveckla den lilla dosan på min arm, bidrar varje dag till att ge mig koll på det inre universumet i min kropp och får mig att funka.
Dosan är en liten sensor och jag har den för att jag har diabetes typ 1. Dosan har en fisklinetunn sensor som skjuts in i kroppsvävnaden och sitter där dygnet runt. Genom elektronik kan jag läsa av den med mobilen och få svar hur det ser ut med blodsockret. Är det högt eller lågt, på väg uppåt eller nedåt? Om en svalkande glass står på sommarmenyn ger den indikation på hur mycket insulin som kroppen behöver förses med för att klara av att ta hand om glassen.
Den lilla dosan blir en sorts nyckel till att öka kunskapen om diabetes. För varje gång någon pekar mot min arm så förklarar jag ju hur det ligger till, förklarar hur det funkar och vad diabetes är. Den lilla dosan har gjort mig till en vandrande diabetesmissionär och visar hur smart modern superintelligens är. Och jag lovar, jag är inget monster.