Företagare på Valla sandblästring, Katrineholmsprofil, driven motorentusiast – och industrikonstnär. När det gäller det sista möter Johnny Persson både folk som säger att han som autodidakt inte kan vara en "riktig" konstnär, och de som hyllar hans till synes gränslösa kreativitet. Å andra sidan bryr han sig knappast om titlar. Han är inte den typen av människa.
Just nu är Johnny Persson en av konstnärerna på Skulpturbacken 2018 på The Nut House i Stockholm. Galleristen Laila Orning beskriver hur hon blev eld och lågor över hans konst. Bland annat finns tre gigantiska påsköstatyer med i utställningen. De har forslats dit med kranbil. Sådana transporter väcker uppmärksamhet.
– Det är lite roligt. Folk har inte sett något liknande, säger Johnny Persson.
Han skapar allt från små änglar med Spes Sörmland som uppdragsgivare – "ett hedersuppdrag" kallar han det – till betydligt mer krävande objekt som är flera meter höga. Nackdelen, säger han, är att han inte kan rita och måla.
– Jag önskar att jag kunde. Jag får sätta mig hos någon som kan och förklara hur jag tänker.
Konstbanan började på trädgårdsmässan, då någon lyfte fram att hans handgjorda blomsterfat i starka färger inte är något annat än konst.
– Jag är barnsligt förtjust i dem själv, säger han.
På den vägen är det. Johnny Persson skapar i allt från metall till glas. Trä tycker han inte om.
– Det är hopplöst att hålla på med. Stål är lättast. Det funkar.
Verkstan i Värmbols industriområde för vid en första anblick inte tankarna till konst. Men här finns en sjudande skaparverkstad för industrikonst, med bevis för Johnny Perssons framfart överallt; en knappnål i storformat med knallrött huvud. Änglar, som har följt honom i konsten i många år. En uppvärmd sittbänk och en blomsterbänk som han ständigt vill utveckla och förnya.
I honom finns som en ständigt surrande motor som är både en glädjekälla och ett fördärv.
– Jag får tvinga mig att ha ledigt. Jag har en halvdag i veckan när jag bara sitter och glor.
Det är tydligt att den där halvdagen är en aning bortkastad. Johnny Persson behöver jobba och skapa för att fungera. Han kommer till jobbet i ottan och när arbetsdagen är slut blir han kvar för att jobba med egna projekt.
– Lokalt tycker nog folk att jag är en tokjävel som orkar hålla på. Jag dricker inte, jag röker inte, jag har ingen tv, ingen soffa. Jag är i verkstan.
Johnny Perssons idé om fredagsmys är inte den gängse. När andra dyker ner i chipsskålen och sjunker ihop i soffan låser han dörren till verkstan från insidan när övriga personalen har gått hem. Sedan släcker han ner i lokalen och ägnar kvällen åt sitt långtidsprojekt, en modifierad roadster. Andra projekt måste han färdigställa när idén har kommit till honom. Men bilen?
– Jag vet inte om jag vill att den ska bli klar, säger han med ett pillemariskt leende.
Och att låta något ta tid, kanske utan en bortre gräns, det är också en konst.