Arno Kersten bor i Stensätter, alldeles invid den smalaste delen av den långsträckta Lännasjön utanför Strängnäs, inte ens en timmes bilfärd från Stockholm där han tidvis också är bosatt. Men det är Stensätter som just nu är den ikoniska plats där vi träffas för att prata om hans berömde pappa Felix Kersten. Det var nämligen i Stensätter Felix valde att slå ner sina bopålar efter sina hektiska år som läkare i Nazitysklands maktcentrum.
Stugorna på andra sidan sjön ligger bara ett hundratal meter bort. Blickar man norrut kan man se den livliga trafiken susa förbi söderut på riksväg 55 mot Malmköping, Flen och vidare mot Katrineholm, kanske ännu längre bort.
Tittar man söderut, genom den klara vinterluften, ser man sjöns vidgning och den vilda naturen och den porösa mörkgrå isen under den lågt stående vintersolen.
Där träffar vi Arno Kersten. Han är 76 år gammal och har nyligen debuterat som författare. Boken – som är ett verkligt eldorado för historieintresserade kalenderbitare – heter ”Himmlers innersta hemligheter” och handlar om hans pappa Felix Kersten som var massör åt den ökände nazistledaren Heinrich Himmler.
Åren 1939 till 1945 höll Felix Kersten Himmlers magsmärtor stången med en ovanlig tibetansk massage mitt under brinnande krig och höll långa samtal med den glasögonprydde nazisten.
Dessa samtal nedtecknade Kersten och anteckningarna utgör själva källmaterialet till sonen Arnos bok, ett arbete som tagit tio år att slutföra och som nu givits ut av bokförlaget Vaktel.
Jag träffar Arno Kersten hemma i Stensätter i ett utkylt gammalt trähus där han firar jularna tillsammans med hustrun Christina och hunden Casper, en entusiastisk Springer spaniel med fladdrande öron och slemmig nos.
– På äldre dar tyckte jag det var viktigt att ta fram pappas material och få ut det så att den nya generationen kan läsa om hur förskräckligt det var, men samtidigt visa när två personer under sex års tid träffas regelbundet och får ett förhållande mellan doktor och patient. Det blir ett helt annat förhållande än mellan två vanliga personer. Det är mellan en frisk och en sjuk – och Himmler var sjuk. Både kroppsligt och i huvudet, säger Arno Kersten och frågar sig:
– Hur tänker och fungerar en sån här man, som är bödel å ena sidan och å andra sidan familjefar. Det som är intressant med den här personligheten är att han kan ställa om från att vara en skrivbordsmördare till att vara familjefar och leka med sin dotter och fungera som vilken pappa som helst. Det är väldigt svårt att förstå hur man kan vara så, säger Arno Kersten.
Arno Kersten har ytterskor på fötterna, det är dragigt i huset, han och hustrun har precis kommit dit och har ännu inte hunnit få upp värmen. Det brinner i kakelugnen i vardagsrummet. På väggen ovanför Arno hänger ett porträtt av fadern Felix som potent och nästan statsmannamässigt blickar ut över rummet. Det är målat av skådespelaren Peter Habers far, den berömde porträttmålaren Karl-Egon Haber.
Det Arno vill få fram i boken är hur hans pappa lyckades med konststycket att manipulera Himmler, hur det pågick år efter år.
Boken består av en lång räcka tematiska rubriker där varje kapitel oftast bara är en eller två sidor långt och där hans far talar med Himmler om ett visst ämne.
– Oftast var det Himmler som höll långa monologer för min pappa, säger Arno Kersten.
Ämnena varierar och spänner oftast över ideologiska och visionära ämnen såsom Himmlers syn på judarna, de homosexuella, Tysklands förhållande till Finland, Baltikum och Sverige (Felix Kersten var finsk medborgare), kriget mot Sovjet, koncentrationslägren och Nazityskland som rasideologisk experimentverkstad.
Felix Kersten var en mycket efterfrågad läkare och hade patienter i flera europeiska kungahus och behandlade även höga tyska industriledare som rekommenderade honom till Himmler.
– När min pappa kom till honom så var det inte frivilligt, han ville inte ha med Himmler att göra. Det var en av pappas patienter, en hög industriledare, som bad honom undersöka Himmler. De visste vilket inflytande min pappa hade så det fanns en baktanke med det där. Hitler hade bestämt att förstatliga alla industrier som var viktiga för krig och de här herrarna ville inte förlora sina företag så de hoppades att pappa skulle hjälpa dem att påverka Himmler, säger Arno Kersten.
Men när han väl fick Himmler som patient så var Felix Kersten fast där, i den spänningsfyllda miljön där de högsta nazistledarna intrigerade mot varandra ända in i det sista.
– Tänk dig att överleva i sex år i det sällskapet, där alla försökte lägga krokben för varandra, säger Arno Kersten om sin fars bedrift.
Och inte nog med att fadern överlevde i den översta, och livsfarliga, nazihierarkin under sex år, han lyckades också rädda mängder av människor i hela Europa undan döden.
Världscentret för forskning och studier av Förintelsen, Yad Vashem, beräknar att Felix Kersten räddat runt 800 000 människor tack vare sina avtal med Himmler under kriget.
Han var också, tillsammans med Sveriges utrikesminister Christian Günther, den som banade väg för Röda korsets vita bussar som räddade mängder av människor undan gaskamrarna i krigets slutskede. Något som hamnat i historiens mer undanskymda environger, åtminstone här i Sverige, menar Arno Kersten.
– Rödakorschefen Folke Bernadotte har fått väldigt mycket beröm och ära för något han inte gjorde. Pappa och Christian Günther hade i största hemlighet förberett det här i ett och ett halvt år innan det ens fanns några vita bussar. Då diskuterade de hur man skulle få ut svenskar och skandinaver som satt fängslade, säger Arno Kersten.
Berättelsen om förarbetet till Vita bussarna är en av bokens många överraskningsmoment där en nästintill helgonförklarad Folke Bernadotte mer eller mindre visar sig vara en riktig skurk.
– Min far blev väldigt illa behandlad, säger Arno Kersten. Himmler ville inte ens träffa Bernadotte, det var ju min pappa han talade med hela tiden.
Och Felix Kersten var en listig filur. Himmler var starkt beroende av Kerstens massage och gick med på att frisläppa många dödsdömda fångar genom åren. I deras samtal framkommer också hur Felix Kersten argumenterar för att Tyskland inte bör anfalla Sverige.
Fram träder en märklig hjältegestalt – en liten, korpulent man – med massagekunskaper och diplomatiska egenskaper som av allt att döma räddade många människoliv – och kanske även Sverige – från att bli söndermanglade av den tyska förintelsemaskinen.
Du är ju född 1940 och växte upp i Tyskland, träffade du Himmler själv någon gång som barn?
– Nej, han var aldrig hemma hos oss utom sista gången han och min far träffades. Däremot har mamma träffat honom, hon åt lunch med Himmler i Italien, säger Arno Kersten.
– Jag hade en gudfar som var SS-general, Karl Wolff. Han var mellan Himmler och Hitler, förbindelseofficer, betrodd av Hitler. Han var chef för Italien sen. Han var faktiskt bra. CIA berättade för mig att han jobbade med dem under kriget och han fredsförhandlade med dem.
– Himmler blev gudfar till min yngste bror, men det var ren politik. Min pappa ville hålla dem på gott humör och var väldigt listig hela tiden. Det gällde att klara livhanken själv och dessutom rädda en massa andra människor, säger Arno Kersten.
Din pappa hade en massa kända patienter efter kriget, vilka var det?
– Greta Garbo kom till Paris från USA och var patient hos pappa. Hon ville inte åka till Sverige eller Tyskland eftersom pressen skrev så illa om henne där. Pappa hade ett väldigt omfattande patientklientel med folk från industrin, furstehusen i Tyskland, staten och kända personer. Sådana som Greta Garbo var naturligtvis spännande för oss barn och mamma gick och handlade med henne på klädvaruhuset La Fayette i Paris. Zarah Leander var också patient. Friedrich Flick som ägde Mercedes i Tyskland var en annan patient. Grace Kelly av Monaco var inbokad, men hon kom aldrig.
– Min far hade en dörr in i den här världen som ligger så otroligt mycket högre än oss andra, med kungar, filmstjärnor och industrimagnater.
[fakta nr="2"]
– Drottning Elizabeth av England har som tvååring suttit på min pappas knä och gungat Rida ranka. Hon var och hälsade på i holländska hovet med sina föräldrar. Sen blev hennes pappa kung. Det måste ha varit i slutet av 1920-talet, säger Arno Kersten.
Hur kom det sig att din pappa köpte Stensätter utanför Strängnäs?
– Det var en ren slump. När pappa sålt sina memoarer till Amerika 1947 och fått 28 000 kronor så sökte han efter ett ställe han kunde köpa. Skaffa något nytt efter vårt hus Hartzwalde utanför Berlin som vi förlorade efter kriget. Vår advokat fick i uppgift att leta upp ett lämpligt ställe som inte var för dyrt. Då passade Stensätter bäst. Att det sen låg vid en sjö tyckte pappa var fantastiskt för det gjorde inte Hartzwalde. Han saknade sjöar från Finland och Estland. Han föll pladask när han fick syn på Stensätter. Lagom långt från Stockholm. På den tiden fanns också en arrendator här som skötte allting.
Träffade din pappa aldrig Hitler?
– Nej, det gjorde han inte. Pappa höll sig undan. Himmler ville presentera honom för Hitler. Då sa Felix till Himmler att Hitler i så fall kanske skulle lägga beslag på hans tid, och det ville ju inte Himmler som var beroende av pappas behandling. Sen när han fick reda på Hitlers sjukdom så insåg han att han inte kan hjälpa honom med det. Så det löste sig.
– En gång pratade däremot pappa och Hitler med varandra i telefon då Himmler låg på behandlingsbänken och telefonen ringde. Himmler sa åt pappa att svara i telefon och då var det Führern som frågade efter Himmler. Pappa sa, ett ögonblick så kommer han här, och när det var färdigt sa Himmler till pappa att, ni är en lycklig människa som har talat med Führern.
En fransk översättning av Arno Kerstens bok är nu på gång liksom en fransk filmatisering.
– I ett par år har jag pratat med ett franskt bolag som vill filma det här, jag har godkänt tredje manuskriptet. Nu ska vi välja skådespelare, men det kommer att bli så småningom. Jag hoppas att den franska översättningen av boken ska släppas samtidigt som filmen. Jag ska till Paris och diskutera tryckning av boken, säger Arno Kersten som bara några dagar innan denna intervju var hemkommen från München.
Kanske är även han en europeisk kosmopolit, precis som pappa Felix.
Utanför huset i Stensätter skymmer det. Ljuset över sjön försvinner över skogen. Bilarnas strålkastare på riksvägen glimmar tydligare och omvärlden tränger sig på i små dunkla doser.
Arno Kersten är uppenbarligen en man som lever mitt i sin familjs märkliga historia. Från väggen ser faderns timida och vänliga blick ner mot sonen och när jag lämnar Stensätter och låter händerna greppa kring bilens ratt, fortfarande med känslan av handslaget från Arno Kersten kvar i huden, hinner jag tänka: Men herregud, jag har just varit två handslag från Heinrich Himmler!