Sedan fem år är Baggetorp hemma. När maken Gunnar gick i pension, och det skulle bebyggas invid deras lantligt belägna hus i Vallentuna, var beslutet lätt. De skulle flytta. Sörmland var det självklara valet.
– Norrut var uteslutet. Här är lagom nära till Stockholm, där vi har våra barn.
Snabba ryck
Suterrängvillan i Baggetorp föll de för på en gång. Makarna gick husesyn en fredag, bestämde sig över helgen, och skrev papper på måndag.
– Född vid kusten, Skutskär, längtar jag efter öppna vatten. Jag har Viren här, det känns bra. Kraven minskar med åren. Huvudsaken är att man kan ta ett kvällsdopp under sommaren.
Gunilla har alltid haft mycket på gång och engagerat sig. Hon var tandsköterska i Borlänge, blev hemmafru när barnen kom. Hon jobbade i skinnaffär och engagerade sig i ungdomar, i skolan och i ishockeyklubben. Tog busskort, skilde sig, hamnade i Gävle. När hon träffade Gunnar flyttade hon till Vallentuna. Körde lokalbuss, hamnade på kontoret och sedan vidare till gatu- och fastighetskontoret i Stockholm som driftassistent.
Tog pension vid 60
– Men det var ideliga omorganisationer och knöligt att pendla in till stan. Jag tvekade inte att ta garantipension när jag var 60 år.
I Baggetorp är hon numera ordförande i lokalavdelningen av SPF, Sveriges pensionärsförbund.
– Vi bowlar, spelar boule, arrangerar kafé en gång i månaden och promenerar. Vi träffas och pratar och håller reda på varandra.
Hon berättar om när maken fick en ny höft i vintras, och snön hade fallit under natten.
– När jag kom upp på morgonen hade en av grannarna varit här och skottat åt oss. Vi kan inte ha det bättre. Det är en fantastisk livskvalitet här.
Medtvingad på kurs
Med gott om plats har Gunilla lagt beslag på ett eget arbetsrum, där staffliet alltid står framme. Hon som inte hade några konstnärliga ambitioner blev medtvingad på en kurs i Vedic Art.
– Min dotter frågade om jag inte skulle hänga med. Nej, tack. Jag kan inte, sa jag. Men hon tittade strängt på mig och sa: ”mamma, du kan väl i alla fall följa med?”
17 principer
Ja, och på den vägen är det.
– Man målar utifrån 17 principer som kan jämföras med läran om livet. När man drar ett streck så sätter det igång flödet i kroppen. Det handlar inte om att måla av saker, man kan inte göra fel.
Med ett öppet sinne begrundar, vänder och vrider Gunilla en påbörjad tavla. Ofta ser hon något som går att utveckla. Med fingrar, roller, eller pensel arbetar hon med färgen.
Gunilla säger att hon mår bättre, blivit mer tolerant, fått en vidare livssyn och lärt sig vad som är viktigt i livet. Och framför allt blivit modigare.
– Jag törs mer.
Utlämnande
Som utställningarna, senast var det i församlingshemmet i Baggetorp. Hon förstår inte riktigt själv hur det har gått till, eller att hon vågar.
– Det är pirrigt, man lämnar ju ut en del av sig själv.
Lite vid sidan av håller Gunilla på med kristaller och healing.
– Lite hokus pokus som man säger. Jag tycker det är kul. Och så läser jag mycket. Att utvecklas är viktigt. Jag tror att resans mening, livet, är att utveckla själen.
Men på onsdag tänker hon ägna sig åt att fira födelsedag.
– Ett år till av visdom att lägga till mina andra. Fantastiskt.
Gunilla – en själ i utveckling