Det är samma kvinna, som utsatts för den misstänkta mångmiljonutpressningen, som misstänks för grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll. Det handlar om 55 olika poster under 2016, på sammanlagt 16 589 000 kronor, som inte bokförts i tid. Utpressningen mot kvinnan inleddes våren 2015 och mer och mer började hon använda företagets konton för att överföra pengarna till utpressarna, 40-åringen och kontot tillhörande 22-åringen som också misstänks för mord. Anledningen till det var att hon hade bankdosa till företagets konto och själv kunde sköta överföringen. Från mars 2016 slutade hon bokföra uttagen.
Hennes revisor frågade var bokföringen för april och maj 2016 var någonstans. Kvinnan har förklarat att hon var utsatt för så mycket press och mådde så dåligt av utpressningen och hoten, som ingick i den, att hon varken orkade eller visste hur hon skulle göra med bokföringen.
Våren 2017 slog Skatteverket larm. Uttag och insättningar på företagets konto stämde inte med vad som redovisats och Skatteverket som misstänkte att pengarna kom från illegal verksamhet, anmälde misstankarna till polisen. Utredningen visade att det inte handlade om momsfusk eller svarta pengar, inte heller om skattebrott, utan om att kvinnan och hennes familj betalade in av egna pengar, som gick vidare till utpressarna. Så småningom har alla transaktioner bokförts, men försenat.
Åklagaren Oscar Strömblad konstaterade att 40-åringen och 22-åringen knappast arbetat för företaget och att deras inkomster därifrån knappast är pensionsgrundande, men han upprepade att allt måste bokföras i ett aktiebolag. Minimistraffet för grovt bokföringsbrott är sex månaders fängelse, men åklagaren bad rätten ta in kvinnans exceptionella situation i bedömningen.
Kvinnans försvarare, advokat Per Oehme, ville i sitt slutanförande att rätten skulle tänka sig in i kvinnans situation.
‒Det är en verklighet där folk ringer och säger ”vi ska klippa dina barnbarn”. Är man då företagare tar man nog dosan och betalar. Det enda man inte tänker i den situationen är ”hur ska jag bokföra det här?”
Oehme hänvisade också till Brottsbalkens 29:e kapitel, där det finns utrymme för strafflindring på grund av förmildrande omständigheter.
Kvinnan själv hade svårt att förklara varför hon inte bokfört transaktionerna i tid, men sa att företaget alltid varit perfekt skött tidigare, i alla år. Hon har erkänt bokföringsbrott av normalgraden.